# ID: svediakorp-gov459403
# author: Jan Marinus Wiersma (PSE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 663
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När vi lyssnar på Camiel Eurlings kan vi i alla fall slå fast att vi är överens om många saker i resolutionen, men inte om alla, tror jag.
När det gäller Turkiet så finns det en attitydskillnad mellan en del av vänstergrupperna, eller grupperna till vänster om mitten, och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater.
Det är min första kommentar.
Det gläder mig dock att vi har ett tydligt förslag till resolution och jag hoppas att det kommer att klara sig helskinnat genom omröstningsrundan.
Det behöver inte sägas att vi i huvudsak tog parlamentets ståndpunkt från förra året som utgångspunkt när vi sammanställde resolutionen.
Vi upprepade också med avsikt ett antal punkter i den för att förklara vilken förhandlingsram som parlamentet vill använda sig av under de kommande åren.
Vi har krävt att den första fasen av förhandlingarna med Turkiet ska vara inriktad på de politiska kriterierna, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, samt minoriteters ställning.
På så sätt kommer Europeiska unionen att kunna utöva påtryckningar på Turkiets regering att inte bara skriva in dessa fri- och rättigheter i lagen, utan också förverkliga dem på ett verksamt sätt.
Vi har insisterat på detta många gånger och kommer att fortsätta att göra det.
Turkiet bör alltså genomföra den här reformen och ge den ett praktiskt ansikte, så att vi kan utvärdera framstegen på ett positivt sätt.
Det är minst lika viktigt att än en gång bekräfta att slutmålet för förhandlingarna är fullvärdigt medlemskap i EU.
Samtidigt – och det står också i resolutionen – kommer resultatet naturligtvis att bero på hur själva processen går.
Målet är framgång, men det finns inga garantier.
Som kommissionsledamoten själv sa är själva processen mycket viktig och den kommer också att få enorma konsekvenser för hela Turkiets framtid.
Det måste tyvärr sägas att debatten om inledandet av anslutningsförhandlingar med Turkiet och resolutionstexten överskuggas av två frågor, för det första erkännandet av Republiken Cypern och för det andra tullprotokollets omfattning och förverkligande, vilket också har med Cypern att göra.
Tyvärr har Turkiet självt skapat dessa två problem.
Vi kan inte förstå varför ett så övergripande beslut som att öppna hamnar eller flygplatser skulle vara ett enormt principiellt problem.
Vi kan inte förstå varför Turkiet anser att det är så svårt att erkänna alla medlemmarna i en klubb som det vill gå med i.
Det är därför som vi insisterar på att Turkiet ska släppa sina invändningar i fråga om tullavtalets omfattning och genomföra Ankaraavtalet till fullo och utan diskriminering.
Vi insisterar därför på att Turkiet formellt ska erkänna Cypern så snart som möjligt efter det att förhandlingarna har inletts.
Därför upprepar vi än en gång vår ståndpunkt att om man undertecknar ett avtal med 25 länder så betyder det också att 25 länder erkänns.
Vi är rädda för att de här frågorna kan leda till att förhandlingarna hakar upp sig eller rent av avbryts, och det framgår också av resolutionen.
Det ligger inte i vårt intresse eller i den turkiska regeringens eller det turkiska folkets intresse.
Därför vill vi uttryckligen uppmana Turkiets regering att börja arbeta på detta omedelbart, så att de här problemen kan elimineras.
Slutligen: även om det här inte är en debatt om Cypern, eller Cypernfrågan, så har frågan tagits upp och jag vill nämna två saker i samband med den.
Först av allt vill jag, i likhet med Martin Eurlings, be alla parter att återgå till förhandlingsbordet så att dödläget i fråga om norra Cyperns framtid kan brytas.
För det andra vill jag be dessa parter, liksom rådet och kommissionen, att sluta tveka och vidta erforderliga åtgärder för att ge ekonomin, och med den folket i norra Cypern, en chans.
