# ID: svediakorp-gov459392
# author: Daniel Mars Cohn-Bendit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 571
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
När vettiga människor hetsar upp sig så måste det ligga någonting bakom, annars skulle de inte göra det.
Det finns några saker som vi kanske kan försöka komma ihåg.
Hittills har vi inte utvidgat Europeiska unionen, vi har enat den.
Debatten om Turkiet är den första riktiga debatten om utvidgning, för ingen – oavsett hur de röstar – talar om Polens, Tjeckiens eller Ungerns anslutning som en utvidgning av europatanken.
Det handlade om skyldigheter, för det var rätt och riktigt att välkomna dessa länder efter kommunismens kollaps.
Det som vi nu diskuterar är verkligen en ny dimension.
Detta handlar om utvidgning.
Oavsett vad vi beslutar så är detta en ny dimension.
Men håll tyst!
Det handlar faktisk om en ny dimension och den fråga som inställer sig är: Ligger det, efter den 11 september, i grunden i EU: s intresse att ge Turkiet möjlighet till anslutning?
Denna fråga kan man besvara på olika sätt, men den måste besvaras med hänvisning till Europeiska unionens intressen, till Europas folks intressen, snarare än på grundval av emotionellt, kulturellt eller rasistiskt missnöje.
Det är inte acceptabelt och det vill vi inte se!
Om du inte är det, om du inte känner dig träffad, så menar jag inte dig.
I så fall tänker jag på Philippe de Villiers.
Sluta upp med att tro att allt handlar om dig!
Du är inte världens mittpunkt!
De argument mot Turkiet som för närvarande används i Europa bygger på känslor, på rasistisk förbittring mot islam.
Alla som är emot Turkiet använder inte dessa argument, men de surfar på denna känslovåg.
Därav följer att alla i nej-lägret måste fråga sig vad deras argument släpper loss, och jag anser därför att det är rätt att hävda att EU måste förändras först, att EU måste göra sin hemläxa och att EU behöver en konstitution.
Det är ingen som säger något annat.
EU kan inte utvidgas som det är nu.
När det gäller om EU, genom villkoren i Nicefördraget, kan nå större enighet genom att ta med Kroatien har jag också mina tvivel.
Detta är en legitim debatt.
Den andra debatten – debatten om huruvida EU kan ta emot ett land vars befolkning till största delen är muslimsk – är dock en nonsensdebatt.
Det finns fler muslimer än belgare i EU i dag.
De finns redan ibland oss.
Frågan om hur europeisk islam är kommer att uppstå med eller utan Turkiet, så låt oss sluta diskutera detta.
Islam är den tredje största religionen i Europa.
Om jag, som ateist, tycker om det eller inte är en annan fråga.
Därför är den enda fråga som ska ställas när denna debatt är slut hur Turkiet kommer att se ut om tio år.
Kommer det att vara en demokratisk stat, en sekulär stat?
Är islam europeisk?
Kommer Turkiet att vara berett att kämpa tillsammans med oss européer för de värden som vi definierar i en konstitution?
Om svaret på dessa frågor är ja så kommer jag att hälsa landet välkommet.
Om inte får vi hitta på något annat.
