# ID: svediakorp-gov459391
# author: Emma Bonino, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 466
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
Så fort vi talar om Turkiet blir debatten självklart omedelbart politisk, oavsett vilken rättslig bakgrund den har, som i det här fallet.
Alla grupperna har tillsammans undertecknat ett viktigt kompromissdokument och därmed intagit en gemensam ståndpunkt, men vi har också offrat ett antal punkter som borde ha varit med för att nå denna enighet.
Jag anser att dokumentet ställer ytterst hårda krav på Turkiet, och ett sådant förhållningssätt uppmuntrar inte ens grekcyprioterna att bli mer flexibla eller att söka en lösning på den här situationen, som de har en stor del av ansvaret för.
Vi får inte glömma vem det var som sa nej till folkomröstningen, eller varför vi befinner oss i den här situationen.
Jag säger detta bara för att visa hur det är.
Ett land som skulle gå med hindrade en kommissionsledamot i Europeiska unionen att tala i den statliga televisionen, och denne kommissionsledamot har sagt att de grekcypriotiska myndigheterna svek hans förtroende och inte höll ord.
Jag säger detta eftersom vi inte heller gör våra cypriotiska vänner någon tjänst om vi inte kräver att också de tar sitt ansvar för den här situationen.
Slutligen är det naturligtvis en överraskning för dem som, liksom vi, tror och hoppas på ett politiskt EU som ska vara en politisk, ekonomisk och moralisk kraft, att vi inte själva gläder oss åt den framgång som vårt milda europeiska inflytande har på Turkiet.
Vi inser kanske inte själva att ett antal tabun har fallit under den senaste tiden.
Armenien diskuteras i Turkiet och det diskuteras med regeringens goda minne: trots allt har premiärministern och utrikesministern ställt sig bakom att denna debatt inleds.
Det kurdiska tabut har också fallit: det räcker med att tänka på det tal som premiärministern höll nyligen om de misstag som har begåtts på det här området och det faktum att de har tagit på sig ansvaret för interventionen i Diyarbakir.
Det här är framgångar som det politiska EU har uppnått, genom vår förmåga att främja öppna demokratiska strukturer och system med större respekt.
Det är riktigt att vi har rätt att vara kritiska, men vi har inte rätt att vara cyniska.
I och med att den europeiska konstitutionen dog en tidig död i valbåsen i Frankrike och Nederländerna har kontinenten ingen idealisk gräns för sin mognad, vilket leder till att förbittring och cynism byggs upp.
Detta är ingen politik.
Det är inte så man bedriver politik, det är inte så man skapar en federalistisk, liberal politik för den union som vi vill ha: en som främjar friheten, rättsstatsprincipen och demokratin.
