# ID: svediakorp-gov459388
# author: Martin Schulz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 776
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
Om man lyssnar uppmärksamt på vad Hans-Gert Poettering säger kan man bara dra en slutsats, nämligen att det vore bättre om han sa att han och hans grupp inte vill se Turkiet som fullvärdig medlem i Europeiska unionen.
Det är det som är budskapet i hans tal, så varför inte säga det rent ut, i stället för att gå som katten kring het gröt.
Om han inte vill att Turkiet ska bli en fullvärdig medlem i Europeiska unionen så tycker jag att han ska säga det.
Hans grupps webbplats innehåller hela sidor där vissa ledamöter i gruppen säger just detta.
Detta är vad det handlar om och detta är vad han inte vågar säga.
Låt mig berätta vad vår grupp vill.
Stats- och regeringscheferna, av vilka 18 stycken är Hans-Gert Poetterings politiska bundsförvanter, har beslutat att anslutningsförhandlingarna ska inledas den 3 oktober.
Förhandlingarna kommer att ta mellan tio och femton år och kommer inte att bli någon sinekur, för villkoren har föreslagits av kommissionen och fastställts av rådet, och det är dessa villkor som vi diskuterar i dag.
Låt mig nämna några krav som är oeftergivliga.
Om Turkiet vill gå med i Europeiska unionen måste det uppfylla vissa grundläggande villkor.
Någonting som vi är överens om är att ett land inte kan söka medlemskap i Europeiska unionen om det inte erkänner en av dess medlemsstater, det är omöjligt.
Därför hävdar vi att inledandet av förhandlingar inte kan vara avhängigt av ett erkännande, utan att erkännandet måste komma i något skede av dem.
Vi vill också slå fast att vi inte kan vänta på detta erkännande till i slutet av en femtonårig process.
Det måste komma omedelbart, någon gång under det första eller andra året, och om det protokoll som Elmar Brok hänvisade till inte genomförs, vilket innebär att Cypern inte erkänns, så måste anslutningsförhandlingarna avbrytas.
Även om det gläder mig att Hans-Gert Poettering håller med oss om detta ber jag kammaren att vänta med applåderna en liten stund till, för det kommer mer.
Om man vill utvidga Europeiska unionen måste den anpassas så att den kan utvidgas.
Detta är ytterligare en sak som vi är överens om, och detta står i den gemensamma resolutionen.
Om Hans-Gert Poettering vill ha större förståelse så måste han uttrycka sig mycket exakt.
Om Europeiska unionen inte har kapacitet att hantera Turkiets anslutning så kan den inte hantera Kroatiens heller.
Jag kan berätta för Hans-Gert Poettering vad det är som hans grupp säger med sin politik: den säger att den inte vill ha Turkiet eftersom Turkiet ligger långt bort och är muslimskt, men att Kroatien är acceptabelt eftersom det är ett katolskt, konservativt land som ligger nära.
Det är summan av hans grupps politik: hyckleri och endast hyckleri!
Det är inte acceptabelt att hålla ett kandidatland på sträckbänken i 40 år med löften om medlemskap i EU.
Det är inte acceptabelt att begära att ett sådant land ska gå igenom omvandlingsprocesser som det redan har genomgått.
Turkiet har inte gjort sådana framsteg mot demokrati under någon konservativ regering – varken under Çiller eller under Hans-Gert Poetterings gode vän Yilmaz – som landet har gjort under regeringen Erdogan.
Låt mig säga rent ut att den ökade säkerhet som Turkiets fulla medlemskap kan leda till inte får underskattas.
Vi får emellertid inte – och här vänder jag mig också till min egen grupp – vara naiva och säga att landet kan gå med i morgon.
Det finns villkor för anslutningen, och dessa villkor gäller för båda parter.
Turkiet måste uppfylla dem, och det måste Europeiska unionen också.
Den här debatten skulle må bra av lite mer ärlighet.
Om ni anser att Turkiet inte kan accepteras bör ni säga det öppet.
Vi vill ge dem chansen, men vi vet inte om en anslutning i slutänden kommer att bli möjlig, för det finns reformer som båda länderna, båda parterna, måste genomföra.
Herr Langen!
Ni av alla borde vara mer återhållsam.
Jag minns mycket väl att just ni var kammarens ivrigaste förespråkare för anslutning i december 1995, och detta gör er till en av våra främsta hycklare.
Låt mig säga er att jag har ett gott minne, och ert domderande gör inte era argument mindre falska.
Jag ber ledamöterna att tänka på att Europaparlamentet ...
