# ID: svediakorp-gov459387
# author: Hans-Gert Poettering, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 989
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Det finns knappast någon politisk fråga som har så långtgående konsekvenser för Europeiska unionens existens som möjligheten att Turkiet blir medlem i unionen.
Eftersom det är en stor fråga finns det olika åsikter om hur den ska hanteras.
Låt mig säga, som företrädare för min grupp och i egenskap av en av dem som undertecknade det gemensamma resolutionsförslaget, att vi i en så här grundläggande fråga naturligtvis låter alla ledamöter rösta som de vill, för det här är en fråga som varje enskild ledamot i vår grupp har sin egen åsikt om, inte bara på grund av att vi låter dem ha det, utan också på grund av att vi har en fast övertygelse om att de bör ha det.
Man kan därför se att ledamöterna i vår grupp står på olika sidor i den här frågan.
Vi är dock överens om en sak, och det är av det skälet som vi har kunnat ge resolutionsförslaget vårt enhälliga stöd, nämligen att båda parter i förhandlingarna med Turkiet måste betrakta utgången som öppen.
Vi vill understryka att vi alla vill se att demokratin, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna utvecklas i riktning mot våra värden i Turkiet.
Även om ett turkiskt medlemskap inte är slutmålet, eller även om Turkiet inte blir medlem när den här processen är över, kan vi i dag säga till våra turkiska vänner och partner att det fortfarande ligger väldigt mycket i vårt intresse att sträva efter ett intimt alternativt partnerskap som innebär att vi får en solid grund för partnerskap, samarbete och vänskap med Turkiet.
Efter att ha lyssnat till allt som ordföranden och kommissionsledamoten sa: låt oss inte skräda orden.
Vi tassar på tå medan den ena eller andra parten gör uttalanden, Turkiet å ena sidan och rådet å den andra.
Herr kommissionsledamot!
Som Elmar Brok påminde oss om lovade ni utskottet för utrikesfrågor att ni skulle försöka få Turkiets regering att göra ett uttalande med innebörden att dess vägran att erkänna Cypern och att låta cypriotiska fartyg och flygplan angöra respektive landa på turkisk mark inte var en fråga som ingick i den turkiska ratifikationsprocessen.
Det har inte kommit något sådant uttalande.
Om vi inte får ett sådant uttalande av er före klockan tolv i dag, ett uttalande där Turkiet försäkrar er om att de här frågorna inte kommer att ingå i ratifikationsprocessen, så kommer vår grupp att föreslå att godkännandet av protokollet bordläggs, för det är logiskt – både politiskt och generellt – att omröstningen inte äger rum förrän vi har fått ett sådant uttalande från Turkiets regering.
Låt mig ställa en mycket allvarlig fråga: Hurdan är situationen för de mänskliga rättigheterna?
Jag föreslår att ni går och frågar patriark Bartholomew i den ortodoxa kyrkan.
När det gäller de kristnas frihet att utöva sin religion i Turkiet har ingenting förändrats.
Vi i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater är alla för partnerskap, vänskap och dialog med den muslimska världen, men det får inte vara någon enkelriktad kommunikation.
Också islam – i det här fallet Turkiets regering – måste vara beredd att erkänna de kristnas lagliga rättigheter i Turkiet och omsätta detta erkännande i praktiken.
Detta är någonting som oroar mig.
Jag vänder mig till rådets tjänstgörande ordförande – som jag hoppas lyssnar – och uppmanar den brittiska regeringen att tillämpa samma standarder överallt.
Vi vet hur situationen för de mänskliga rättigheterna ser ut i Turkiet, men hur är det i Kroatien?
Vi vägrar att inleda förhandlingar med Kroatien på grund av att en general inte överlämnas, trots att det är alldeles uppenbart att det inte står i regeringens makt att göra det.
När det gäller Turkiet blundar däremot nästan alla och använder olika måttstockar.
För er egen trovärdighets skull uppmanar jag er att tillämpa enhetliga normer och behandla också Kroatien rättvist och objektivt.
Detta är mycket viktigt och vi uppmanar kommissionen att göra det.
Även om den alltid kan räkna med vårt stöd så kommer vi också att inta en mycket kritisk hållning om situationen för de mänskliga rättigheterna inte förbättras under en specificerad tid efter det att förhandlingarna med Turkiet har inletts.
Vi vet att det fortfarande förekommer tortyr.
Om detta inte upphör måste vi också vara beredda att skjuta upp förhandlingarna.
Vi får inte förbigå dessa brott mot de mänskliga rättigheterna med tystnad.
Därmed kommer jag till den sista punkten som jag vill ta upp.
Den är mycket viktig, och jag ska citera ur den gemensamma resolution som jag har undertecknat tillsammans med Camiel Eurlings och Elmar Brok, vilka jag vill tacka varmt för att de tillsammans ledde förhandlingarna för vår grupps räkning.
I punkt 16 sägs det att ” Europaparlamentet betonar att Nicefördraget inte är en godtagbar grundval för att fatta ytterligare beslut om anslutning av nya medlemsstater.
Parlamentet insisterar därför på att de nödvändiga reformerna genomförs inom ramen för en konstitutionell process. ”
Det betyder att det inte bara är Turkiet som måste uppfylla anslutningskriterierna.
Detta är en svår väg med många fallgropar och vi hoppas att Turkiet kommer att välja den väg som leder till demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter.
Vi, Europeiska unionen, måste också vara säkra på att vi kan klara av en anslutning.
Om vi inte är säkra så är det oansvarigt att fortsätta att utvidga vårt EU, för då kommer slutresultatet att bli någonting som inte längre är Europeiska unionen.
Låt oss här, i hjärtat av EU, göra det som behöver göras för att göra Europeiska unionen stark och effektiv.
