# ID: svediakorp-gov459385
# author: Olli Rehn, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,552
# sentences: 77
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Först vill jag varmt välkomna de nya observatörerna från Bulgarien och Rumänien till parlamentet.
Det gläder mig att se att de deltar i parlamentets arbete och jag ser fram emot att få samarbeta med dem i framtiden.
Debatten om Turkiet kommer naturligtvis i alldeles rätt tid.
Vi står inför anslutningsförhandlingarna som kommer att inledas måndagen den 3 oktober, det datum som enhälligt har fastställts av Europeiska rådet.
Detta inleder ett nytt skede i förbindelserna mellan EU och Turkiet.
De skäl som fick Europeiska unionen att besluta att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet är oförändrade; EU behöver ett stabilt, demokratiskt och alltmer välmående Turkiet, som lever i fred med sina grannar och som omfattar EU: s värden, politik och normer.
Inledandet av förhandlingarna kommer att innebära ett kraftfullt moraliskt stöd till dem i Turkiet som vill reformera landet för att det ska leva upp till de europeiska värdena rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
Anslutningsförhandlingarna innebär också att EU får en möjlighet att påverka inriktningen av dessa reformer i Turkiet.
Villkoren i slutsatserna från Europeiska rådets möte i december har uppfyllts.
För det första nämner jag de sex rättsakter, däribland den nya strafflag som kommissionen bedömde som nödvändig i förra årets rekommendation, som trädde i kraft den 1 juni.
För det andra undertecknade Turkiet tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet den 29 juli.
I detta sammanhang vill jag tacka Elmar Brok, ordförande för utskottet för utrikesfrågor och föredragande, för att han har framfört rekommendationen att godkänna ingåendet av tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet.
Jag ska nu göra några kommentarer om den senaste tidens utveckling i detta avseende.
Kommissionen beklagar Turkiets uttalande vid undertecknandet av tilläggsprotokollet.
Detta tvingade EU: s medlemsstater att reagera och att framhålla de skyldigheter vi förväntar oss att Turkiet ska fullgöra i ett uttalande som antogs den 21 september.
I EU: s uttalande framhålls att Turkiets uttalande är ensidigt, såsom Douglas Alexander mycket riktigt påpekade.
Uttalandet utgör inte en del av protokollet och har inte någon rättslig inverkan på Turkiets skyldigheter enligt protokollet.
Detta är den springande punkten.
Rådets och kommissionens juridiska tjänster är helt överens på denna punkt.
Jag känner till att ni i punkt 2 i ert gemensamma resolutionsförslag har för avsikt att be kommissionen att få fram ett svar från den turkiska regeringen om ratificeringsprocessen i den turkiska nationalförsamlingen.
Jag står till ert förfogande för ytterligare frågor om de närmare detaljerna i ratificeringsprocessen i Turkiet, men kärnpunkten i frågan är faktiskt att Turkiets uttalande helt enkelt är ensidigt.
Det har ingen rättslig inverkan och innebär inget ifrågasättande av att protokollet måste genomföras fullt ut och undantagslöst.
Det är detta som räknas.
För det andra förväntar sig EU ett fullständigt och undantagslöst genomförande av protokollet, inbegripet avlägsnande av alla hinder för den fria rörligheten för varor samt upphävande av restriktionerna för transportmedel.
För det tredje är inledandet av förhandlingar om de aktuella kapitlen avhängigt av Turkiets uppfyllande av sina avtalsenliga skyldigheter mot alla medlemsstater.
Om dessa skyldigheter inte uppfylls helt kommer det att påverka de övergripande framstegen i förhandlingarna.
Det fjärde inslaget i uttalandet är att erkännande av alla medlemsstater är en nödvändig del av anslutningsprocessen.
Därför understryker EU vikten av en normalisering av förbindelserna mellan Turkiet och EU: s alla medlemsstater så snart som möjligt.
Slutligen sägs det klart i uttalandet att Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater är överens om vikten av att stödja FN: s generalsekreterares ansträngningar att åstadkomma en helhetslösning av Cypernproblemet i överensstämmelse med FN: s säkerhetsråds resolutioner och de grundprinciper som EU bygger på, så att vi får en rättvis och varaktig lösning som bidrar till fred, stabilitet och harmoniska förbindelser på ön och i regionen i vidare mening.
Innan anslutningsförhandlingarna inleds bör rådet godkänna de ramar för förhandlingarna som kommissionen har föreslagit.
Dessa ramar utgör en solid grund för strikta och rättvisa förhandlingar med Turkiet.
Det är de striktaste ramar som kommissionen någonsin har presenterat.
Jag har läst ert gemensamma resolutionsförslag noggrant.
Jag instämmer i många av era farhågor.
Jag håller också med om att det finns ett viktigt samband mellan tempot i förhandlingarna å ena sidan och tempot i de politiska reformerna i Turkiet å andra sidan.
Jag kommer hela tiden att upprepa att inledandet av anslutningsförhandlingarna bara markerar början på en mycket krävande och komplicerad process.
Turkiet måste fortsätta och påskynda sin inre förändringsprocess och sin övergång till en fullfjädrad liberal demokrati som respekterar mänskliga rättigheter och minoriteter.
Det pågår en reformprocess i Turkiet.
Situationen för de mänskliga rättigheterna har förbättrats, men det krävs fortfarande betydande insatser.
Låt oss först titta på det positiva.
Det har nyligen kommit en del uppmuntrande signaler.
Premiärminister Tayyip Erdogans erkännande av att det finns en ” kurdisk fråga ” är en milstolpe.
Hans resa till Diyarbakir ger en antydan om den betydelse den turkiska regeringen tillmäter den ekonomiska och sociala utvecklingen i sydöstra Turkiet.
Dessutom kunde den akademiska konferensen om den armenska frågan till sist hållas i Istanbul under förra helgen med stöd av regeringen och trots en administrativ domstols försök att förhindra den i sista minuten.
Dessa försök fördömdes kraftfullt av premiärminister Tayyip Erdogan och vice premiärminister Abdullah Gül.
Detta är ett mycket stort framsteg för sökandet efter den historiska sanningen om denna mycket känsliga fråga i Turkiet.
Om vi nu övergår till den mörkare sidan kan vi konstatera att genomförandet i praktiken fortfarande är ojämnt trots myndigheternas ansträngningar.
Å andra sidan finns det tecken på att domstolarna genomdriver reformerna.
Det har avkunnats åtskilliga positiva domar i fall som gäller yttrandefrihet, religionsfrihet och kampen mot tortyr och misshandel.
Å andra sidan har det förekommit domar av motsatt innebörd, i synnerhet på yttrandefrihetens område där till exempel journalister fortfarande åtalas och ibland döms för att ha uttryckt vissa fredliga åsikter.
Fallet med författaren Orhan Pamuk är ett tydligt exempel på svårigheterna att genomföra dessa reformer på ett effektivt och enhetligt sätt men också på kampen mellan reformvänner och konservativa i Turkiet.
Författaren åtalades av en distriktsdomare i Istanbul med stöd av artikel 301 i den nya strafflagen för att ha ” smutskastat den turkiska identiteten ”.
Kommissionen har redan mycket tydligt klargjort att dess bedömning av den nya strafflagen, i synnerhet de tvivelaktiga bestämmelserna om yttrandefrihet, kommer att vara avhängig av hur dessa bestämmelser genomförs.
Åtalet mot Orhan Pamuk föranleder allvarlig oro i detta avseende.
Om domstolarna i Turkiet faktiskt har denna inriktning måste den turkiska strafflagen ändras för att garantera att yttrandefriheten inte är avhängig av en distriktsdomares mycket speciella åsikter utan att den helt enkelt följer de EU-normer som vi alla känner till och som bygger på Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
I dessa frågor kommer kommissionen även i fortsättningen att noga övervaka framstegen i riktning mot ett fullständigt uppfyllande av de politiska Köpenhamnskriterierna.
Vi kommer att göra en detaljerad analys av dessa framsteg i vår årliga rapport som ska antas den 9 november.
Herr talman, mina damer och herrar!
Europeiska unionen har kommit fram till en avgörande punkt, vars betydelse inte får underskattas.
Genom att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet satsar vi stort på att landet kommer att genomgå en politisk, ekonomisk och social omvandling.
Därmed står vi för våra åtaganden gentemot landet.
Jag riktar mig både till européerna och särskilt till Turkiet när jag säger att vi måste bygga upp förbindelser som vilar på ömsesidigt förtroende.
Jag är säker på att de turkiska myndigheterna kommer att ge sig ut på den här resan med ett öppet sinne och att vi får möjlighet att börja om på ny kula den 3 oktober.
Turkiets största chans att få den europeiska allmänna opinionen med sig är utan tvivel att man visar vilja att omvandla Turkiet till ett demokratiskt land med europeiska värden, utan tvetydigheter och dolda motiv.
Under den kommande perioden kommer Turkiet att få möjlighet att visa att landet menar allvar med integrationen av europeiska värden.
Länder som vill gå med i unionen måste ju dela vår syn på Europa och vår definition av demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och solidaritet.
De måste också exempelvis ha samma sociala, miljömässiga och industriella normer som vi.
Om nu Europeiska unionen satsar en slant på en framtida anslutning är det på grund av att vi också anser att det ligger i vårt intresse och att det kommer att gynna våra medborgare.
Jag lovar personligen kammaren att strikt driva igenom våra kriterier och villkor.
Herr talman!
Slutligen är själva resan precis lika viktig som slutmålet, som jag sa tidigare.
Reformerna har betydelse.
Även om det gemensamma målet för förhandlingarna är medlemskap så är utgången av sådana förhandlingar alltid öppen.
Det ligger emellertid i vårt gemensamma intresse att den här processen formas kring tydliga och strikta principer, såsom de principer som återfinns inom förhandlingsramen.
Det är den främsta garantin för framgång.
