# ID: svediakorp-gov459378
# author: Jacques Barrot, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,364
# sentences: 111
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag instämmer i det ni just sa.
Vi har faktiskt valt det tredje järnvägspaketet som grund för ett subsidiaritetstest, med andra ord, hur det tillämpas i de nationella parlamenten.
Detta visar hur viktig vi anser att denna text är.
Först och främst kommer jag att säga några ord av tack till alla talare, som jag har lyssnat noga till.
Jag vill dock särskilt tacka våra föredragande.
I det Gilles Savarys sa noterade jag att hans betänkande sänder en mycket stark signal och utgör ett bra exempel på bilaterala avtal mellan branscher.
Jag noterade också kommentaren från Dirk Sterckx om att resenärernas rättigheter sannolikt kommer att främja användarnas förtroende för järnvägstransporten.
Jag tackar Roberts Zīle för att han har funnit en godtagbar kompromiss, och jag vill säga Georg Jarzembowski att jag uppskattade att han betonade att öppnandet för konkurrens bör kunna underlätta en övergång från vägarna till järnvägarna, eftersom det är exakt det vi också vill åstadkomma.
Herr talman!
Jag kommer att försöka att svara utan att gå in på alla detaljer.
För det första, och eftersom jag fick frågan, vill jag påminna er om att det första järnvägspaketet har införlivats av alla medlemsstater utom två för vissa direktiv.
Dessutom har kommissionen inlett överträdelseförfaranden mot två av de berörda medlemsstaterna.
När det gäller det andra paketet följer kommissionen införlivandet i den nationella lagstiftningen mycket noggrant.
Jag vill påminna er om att maj 2006 har fastställts som datum för införlivandet, utom för öppnande av den nationella godstransportmarknaden, där datumet fastställdes till slutet av december 2005.
Efter att ha påpekat detta kommer jag, utan att gå in alltför mycket på detaljer, att delge er kommissionens åsikt om det arbete som genomförts av parlamentet och utskottet för transport och turism.
Jag tackar utskottsordföranden Paolo Costa och utskottets ledamöter för deras grundliga arbete.
Syftet med detta paket är att göra det möjligt att sätta de olika texterna i samband med varandra för att nå en balanserad och global reform som både möjliggör öppnandet av marknader, vilket är fördelaktigt för konsumenterna, och gör det möjligt att inrätta ett regelverk som garanterar medborgarnas säkerhet och rättigheter.
Jag anser att det är allt detta, både öppnandet för konkurrens och den rättsliga ramen, som kommer att ge oss möjlighet att vända på trenden till fördel för järnvägarna, som Paolo Costa betonade.
De flesta av de ändringsförslag som har lagts fram bidrar till att förbättra lagstiftningsförslagens kvalitet.
Vissa ändringsförslag utgör problem.
Jag är trots detta övertygad om att vi kommer att finna praktiska lösningar på dessa frågor under lagstiftningsprocessens gång.
Jag börjar med förslaget till förordning om kvalitetskrav för godstransport på järnväg.
Kommissionen kommer naturligtvis noggrant att gå igenom parlamentets och rådets slutliga ståndpunkt för att avgöra konsekvenserna av denna.
Jag måste dock betona vikten av denna text, eftersom man måste erkänna att situationen inom sektorn för godtransporter på järnväg knappast har utvecklats sedan kommissionens förslag från mars 2004.
Därför är de internationella kombinerade järnvägs- och vägtransporternas punktlighet fortfarande otillfredsställande: 35 procent av tågen har haft förseningar under 2005.
Enligt den europeiska järnvägssektorn innehåller dessutom mindre än ett avtal av tre en kvalitetsklausul som ger rätt till ersättning i händelse av förseningar.
Vi har hört denna fråga från många håll: Varför har kommissionen föreslagit denna lagstiftning om kvalitetskrav för godstransporter?
Blotta faktumet att vi har fört fram detta problem har redan haft en positiv inverkan på sektorn.
Under de senaste månaderna har vi sett förhandlingar om ramavtal mellan användargrupper och vissa järnvägsföretag.
Dessa förhandlingar har inriktats på kvalitetsåtaganden.
Jag kommer naturligtvis att notera det som parlamentet och rådet beslutar, och om de bekräftar att de motsätter sig valet av lagstiftningsinstrument kommer det att bli nödvändigt att vända sig till de berörda intressenterna för att finna andra tillvägagångssätt för att nå den målsättning som de tre institutionerna delar, nämligen att förbättra kvaliteten på de internationella godtransporttjänsterna på järnväg.
På så vis kommer vi att nå en övergång från vägar till järnvägar.
Detta var min första kommentar, och jag tackar återigen Roberts Zīle.
Herr talman!
När det gäller de andra förslagen kommer jag att lämna en allmän redogörelse för kommissionens ståndpunkt, och jag kommer att meddela de detaljerade ståndpunkterna om varje ändringsförslag till presidiet. (1)
Jag kommer nu till Gilles Savarys betänkande om direktivet om behörighetsprövning av tågpersonal som är nödvändig för framförandet av lok och tåg.
De flesta ändringsförslagen går enligt vår åsikt i rätt riktning.
De utgör helt enkelt beviset på, kan jag säga, ett arbete av hög kvalitet.
I och med detta direktiv sänder vi en social signal, som gör att all järnvägstransportpersonal kan känna sig involverade i förnyandet av detta transportsätt.
Det finns dock några ändringsförslag som utgör vissa svårigheter, som till exempel finansiering av utbildning eller skyldigheten att erbjuda ersättning i vissa fall.
Vi har vissa reservationer angående dessa ändringsförslag, eftersom de inkräktar på arbetsrätten, marknadens flexibilitet och rätten till rörlighet.
Detta gäller även möjligheten till en tillfällig dispens för nationella förare.
Ert utskott föreslår att medlemsstaterna tillfälligt ska kunna åsidosätta de bestämmelser som gäller för nationella förare.
Att tillåta sådana dispenser för hela länder kan enligt kommissionens åsikt ge upphov till några verkliga frågetecken, och vi motsätter oss följaktligen detta.
I sociala termer kommer vi då att ha två klasser av förare när kategorierna i praktiken inte skiljer sig åt.
Om vi gör detta löper vi risken att skapa karriärproblem.
I ekonomiska termer kommer medlemsstaterna dessutom att vara skyldiga att ha två olika lagstiftningar, två system för ackreditering och erkännande av utbildningsanstalter.
Kort sagt, man kan undra om denna tvådelning inte kommer att ge upphov till extra kostnader.
Detta, herr Savary, förringar inte på något sätt kvaliteten på det arbete som uträttats.
Det finns också bestämmelser som gäller för annan personal, som jag anser vara berättigade.
Dessa rör utbildningspersonal som inte är förare, men vars arbetsuppgifter har med järnvägstransporter att göra.
I andan är ert förslag i linje med kommissionens.
Vi måste bara försäkra oss om att bilagan för ” kommittéförfarandet ” är väl definierad för att undvika eventuella juridiska problem.
Sedan har vi problemet med förare som inte respekterar vissa villkor när det grundläggande förarbeviset och det harmoniserade kompletterande intyget har erhållits.
Det är utan tvivel önskvärt att göra vissa omformuleringar för att ta vederbörlig hänsyn till förarnas, arbetsgivarnas och de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldigheter.
Slutligen har vi problemet med regelbundna kontroller.
Kommissionen föreslår att det ska finnas en hänvisning till det säkerhetsstyrningssystem som alla järnvägsföretag måste införa.
I denna fråga är det nödvändigt att finna en balans mellan de krav som måste finnas med i lagstiftningens text och de som bör stå med i bilagan.
Herr talman, jag är ledsen över att ta upp ett antal mycket tekniska punkter i debatten vid denna sena timme, men detta beror på kvaliteten på det arbete som utskottet för transport och turism har genomfört.
Jag vill även påpeka att jag under kvällens lopp har märkt att det råder en mycket bred enighet i parlamentet om denna text om förarbevis.
Jag kommer nu till det tredje betänkandet som handlar om förslaget om att öppna marknaden för internationell persontrafik på järnväg.
Kommissionen uppskattar Georg Jarzembowskis betänkande och stöder förslaget, som flera ledamöter har nämnt, om att koppla ihop detta förslag med vårt ändrade förslag om allmänna tjänster inom transporter på land.
Trots detta, herr Jarzembowski, har vi reservationer om de ändringsförslag som handlar om att tidigarelägga datumet för öppnande av internationell persontrafik från 2010 till 2008.
Kommissionen anser att 2010 är ett lämpligare datum eftersom det är först då som den institutionella och förfarandemässiga ramen kommer att finnas på plats och vara ordentligt operativ.
Vi har de nationella säkerhetsmyndigheterna och järnvägsregleringsmyndigheterna, och vi har Europeiska järnvägsbyråns (ERA) arbete.
Dessutom kommer de flesta av de planerade höghastighetslinjerna inte vara slutförda förrän 2010, och det är till dessa infrastrukturer som den internationella persontrafiken kommer att koncentreras i framtiden.
Vidare kan kommissionen inte stödja ett öppnande av den nationella persontrafikmarknaden 2012.
Vi anser att detta förslag är förhastat och svårt att genomföra med tanke på att denna fråga är mycket känslig.
Kommissionen har också svårt att godta det ändringsförslag som skulle medföra att medlemsstaterna får möjlighet att tidigarelägga öppnandet av sina marknader på villkor av en ömsesidighetsklausul, eftersom sådana klausuler riskerar att vara diskriminerande på grund av nationalitet.
Hur det än är med den saken är kommissionen nöjd med Georg Jarzembowskis betänkande.
Vi kan godta betänkandets ändringsförslag med reservation för vissa ändringar av formuleringarna.
Jag tänker närmare bestämt på förlängningen av den fastställda löptiden för ramavtal för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur eller klargörandet av villkoren enligt vilka rättigheterna för operatör som har öppet tillträde kan begränsas om de strider mot rättigheter till följd av ett avtal om allmänna tjänster.
Detta är ett balanserat tillvägagångssätt som respekterar de olika nationella situationerna.
Det var vad jag ville säga om detta förslag till direktiv.
Jag kommer nu till Dirk Sterckx ’ betänkande om förslaget till förordning om internationella tågresenärers rättigheter och skyldigheter.
Debatten om tågresenärernas rättigheter har gjort stora framsteg sedan mars 2004 inom våra institutioner.
Inom rådet är en djupgående diskussion i färd att slutföras.
Förordningen om järnvägsföretagens civila ansvar, som har införlivats i det nya fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF-CIV-fördraget) från 1999, bör slutligen träda i kraft före årsslutet.
Herr Sterckx!
Jag vill återigen ge uttryck för min tacksamhet för det arbete ni har uträttat.
Er önskan har varit att försöka bredda förordningens tillämpningsområde, och ni har föreslagit att den ska utvidgas till att även omfatta nationella tjänster.
Jag är dock rädd för att det inte är omöjligt att utvidga förordningen omedelbart.
Jag åtar mig att själv undersöka denna fråga mer djupgående.
Sedan kan vi återkomma till den i ett senare skede mot bakgrund av den erfarenhet som har förvärvats genom tillämpningen av förordningen för internationella resor.
Den andra punkten i ert betänkande är tillämpningen av COTIF-CIV-fördragets internationella regelverk när det gäller den civila ansvarigheten.
Kommissionen kan godta era krav.
Ansvarigheten, såsom den definieras i COTIF-CIV-fördraget, tycks dock inte stärka resenärernas ställning i händelse av en olycka, åtminstone inte så mycket som kommissionen skulle ha önskat.
Slutligen kommer jag att begränsa mig till två nyckelpunkter som kommissionen skulle vilja ha ert stöd för.
För det första gäller det skyldigheten att förse resenärerna med den information som de behöver.
Herr talman, ni illustrerade detta med exemplet på integrerade biljetter för hela det europeiska nätet.
Konsekvensbedömningen om öppnande av marknaden för internationella persontrafiktjänster visar att dess framgångar i mycket stor utsträckning beror på effektiv tillgång till information och biljetter.
De europeiska järnvägsresenärerna måste ha rätten och möjligheten till att resa med en biljett som de kan korsa flera gränser inom Europeiska unionen med.
För att denna rättighet verkligen ska bli effektiv måste järnvägsföretagen, även de som konkurrerar med varandra, samarbeta.
För det andra och när det gäller bestämmelserna om det civila ansvaret i händelse av en olycka råder det inget tvivel om att det måste finnas en obligatorisk försäkring.
Att införa ett krav för minimiskydd kommer att garantera rättvis ersättning till resenärerna i händelse av en olycka, samtidigt som lika villkor upprätthålls för järnvägsföretag som har ekonomiska svårigheter.
I alla händelser, herr Sterckx, vill jag tacka er för det ni har gjort för funktionshindrade resenärer.
Detta är mycket viktigt för mig personligen.
Om parlamentet och rådet godtar detta förslag, vilket jag hoppas, kan jag säga er att jag personligen kommer att se till att det tillämpas effektivt, eftersom jag anser att det är en grundläggande faktor för att ge järnvägarna den kvalitetsimage som är nödvändig.
Herr talman!
Jag hoppas verkligen att dessa texter, som har förbättrats och berikats på detta sätt av parlamentet, även kommer att få rådets godkännande.
Jag vill tacka parlamentet ännu en gång.
Vi står vid en dubbel vändpunkt.
Vi är alla medvetna om att vi, för miljöns skull, men även för att spara energi och på grund av risken för överbelastning på våra motorvägar och vägar i Europa, måste främja detta modala transportsätt, eller närmare bestämt, denna kombination mellan olika transportsätt, med tanke på att resor per tåg, på inre vattenvägar och till havs utan tvivel är bra alternativ för långdistanstrafik.
Dessutom har jag hört flera av parlamentets ledamöter tala om subsidiaritet, och vi är överens på den punkten.
Det finns saker som bör finnas kvar inom de nationella regeringarnas befogenhetsområde.
Det är just därför som vi kommer att genomföra detta subsidiaritetstest.
När det gäller järnvägarna har vi emellertid kommit långt, mina damer och herrar.
De brukade i hög grad vara ett nationellt, för att inte säga nationalistiskt, område, och detta förhindrade järnvägarna att inta sin rätta plats i ett EU som nu behöver rörlighet inom alla sina medlemsstater.
I detta avseende var det nödvändigt att göra framsteg, och jag är mycket tacksam mot parlamentet för att det har gett oss möjlighet att tillsammans visa att Europeiska unionen och utarbetande av politik på EU-nivå på detta område och på järnvägstransportområdet verkligen ger mervärde, utan att minska medlemsstaternas befogenheter.
Jag riktar därför ett varmt tack till parlamentet och utskottet för transport och turism för detta djupgående arbete, som kommer att bli synnerligen användbart för oss i framtiden.
