# ID: svediakorp-gov459363
# author: Inés Ayala Sender (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 712
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Jag kommer från ett land och en region som till följd av dess historia och geografi är särskilt lyhörda för behovet av att nå största möjliga diversifiering och ombalansering av de olika transportsätten, med särskild hänsyn till järnvägarna.
Realiteter som globalpriståget Talgos linje Madrid – Paris eller höghastighetslinjerna, som är oerhört populära bland de spanska medborgarna, är ett bevis på denna entusiasm för att modernisera järnvägarna.
Men vi har inte glömt vad det har kostat, och fortfarande kostar oss, att komma ur isoleringen till följd av enkelspår och våra olika spårvidder, att övervinna vår svåra bergsgeografi och utmaningen att bygga en central linje genom Pyrenéerna, vilket blir en alltmer angelägen fråga för att minska överbelastningen i båda ändarna, och därför är av central vikt för godstransporterna.
Härav vårt intresse för en effektiv förbättring av järnvägarna, en mer global och integrerad förbättring, som inte begränsas till förslag om en fullständig och definitiv avreglering som en trollformel för att lösa alla slags problem för alltid.
Vi vet – och vår utskottsordförande Paolo Costa har hänvisat till detta officiellt – att järnvägarnas konkurrenskraft inte bara beror på andra ombalanseringsåtgärder, utan i stor utsträckning beror på infrastrukturer, systemets driftskompatibilitet och på specialiserad personal, kort sagt, på investeringar och stöd.
Därför stöder vi de transeuropeiska näten.
Jag anser inte heller att det är förnuftigt att ge fritt utlopp åt något slags ” jojosystem ”: först liberaliserar och avreglerar vi, och sedan ingriper vi en gång till.
Och detta har skett med kommissionens förslag om kvalitetskrav för godstransport.
Vi måste ge ett erkännande åt Roberts Zīles mod och skicklighet, som har gjort så gott han har kunnat med tanke på omständigheterna, vilket gör detta förslag till en bra kandidat för den ” bättre lagstiftning ” som kommissionens ordförande José Manuel Durão Barroso och kommissionsledamot Günter Verheugen så hemlighetsfullt erbjuder oss.
Som skuggföredragande måste jag erkänna att jag blev fullständigt förbluffad över att upptäcka att varken kunderna eller företagen ville ha detta slags lagstiftning.
Herr kommissionsledamot, vi bör kanske – och jag anser att ni är tillräckligt kreativ för att göra detta – försöka finna andra instrument som verkligen är användbara för att göra godstransporterna på järnväg mer attraktiva, inte bara för konfliktens förespråkare utan, och i synnerhet, för användarna.
Kort sagt: nej, vi kan inte lagstifta om godstransporter på järnväg som vi gör med andra produkter, som om vi talade om strumpor.
När det gäller betänkandena av Dirk Sterckx och Gilles Savary vill jag ge ett varmt erkännande åt dessa lägliga och angelägna betänkanden och det utmärkta budskap som de sänder till medborgarna.
Å ena sidan skapar vi kunniga europeiska yrkesmänniskor som kan köra tåg genom hela unionens territorium, och å andra sedan vill vi, tydligt och djärvt, fastställa resenärernas rättigheter och skyldigheter, med särskild tonvikt vid resenärer som har svårt att röra sig, något som vi alla kommer att beröras av till slut.
Avslutningsvis, och när det gäller betänkandet av Georg Jarzembowski, som alltid är så framåtdrivande och säker på sina mål, vilka alltför ofta sammanfaller med målen för EU, måste jag säga att jag inte anser att det är realistiskt att försöka överträffa kommissionens förslag och involvera det i en interinstitutionell strid, eftersom detta, i stället för att söka det bästa, kan äventyra eventuella framgångar.
Vi skulle ha föredragit att kommissionens detaljerade och realistiska förslag hade backats upp av en sund majoritet, vilket skulle bidra till att sända en tydlig signal till alla de andra berörda parterna.
I stället har han valt att lägga fram sitt anfallsförslag, vilket har framkallat motstånd från ett betydande antal parlamentsledamöter.
I alla händelser anser jag fortfarande att kommissionens förslag om att öppna denna marknad är det mest pragmatiska och realistiska, på villkor att det ingår i en allmän ram för att skapa ett europeiskt transportområde inom vilket järnvägarna konkurrerar med andra transportsätt på lika villkor.
Och detta kommer att åstadkommas genom moderniseringar och investeringar.
