# ID: svediakorp-gov459353
# author: Anne E. Jensen (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 755
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Mina viktigaste synpunkter gäller Gilles Savarys och Robert Zīles betänkanden, för vilka jag var min grupps skuggföredragande, och jag vill tacka båda föredragandena som var och en har arbetat under mycket svåra förhållanden för deras insatser.
Gilles Savarys betänkande gäller ett förslag som nästan alla stöder, medan Robert Zīle hade till uppgift att vinna stöd för ett förslag av kommissionen som bara mycket få är intresserade av.
Min grupp är nöjd med resultatet av omröstningen i utskottet där förslaget om ersättning i samband med godstransporter förkastades.
Detta innebär inte att vi inte ser några problem med kvaliteten på godstransporter med tåg.
Tyvärr finns det mycket som tyder på att kvaliteten inte håller på att förbättras och att den på vissa områden kanske till och med håller på att försämras.
Bristande punktlighet och flexibilitet innebär att godstransporterna med järnväg håller på att minska, vilket är helt i strid med alla politiska avsikter.
Frågan är då följande: hur ska vi lösa detta problem?
Kommissionens förslag var alltför klumpigt och i otakt med förhållandena på en fri marknad.
Robert Zīle förtjänar dock erkänsla för att han har försökt finna en annan lösning än ett blankt avvisande, även om resultatet blir just ett sådant avvisande, vilket jag antar att det blir vid vår omröstning i morgon.
I takt med att liberaliseringen och den fria konkurrensen successivt slår igenom tvivlar jag inte på att tågtjänsterna kommer att bli effektivare, att vi kommer att få mer för pengarna och att större hänsyn kommer att tas till resenärerna.
Vi kommer att få se en bättre kvalitet än den som tillhandahålls av de nationella monopolen, och jag anser det tankeväckande att det antal kilometer som tågresenärer färdas i Storbritannien, som naturligtvis har genomfört en hel del liberalisering under de senaste tio åren, har ökat med så mycket som 40 procent.
Jag anser det också tankeväckande att de länder som helhjärtat investerar i moderna järnvägstjänster med höghastighetståg också ser hur dessa tjänster gör framsteg i en tid då tågen annars håller på att förlora mark i många länder.
Såväl liberalisering som investeringar är därför viktiga om vi ska kunna garantera järnvägstjänsterna en ökad marknadsandel i fråga om både godstransport och passagerartrafik.
Det är också viktigt att vi påskyndar processen.
De gemensamma reglerna för utbildning av tågpersonal är naturligtvis en logisk följd av den liberalisering som redan har beslutats.
Gilles Savarys betänkande är därför det minst kontroversiella av de betänkanden som hör till det tredje järnvägspaketet.
Den stora debatten har naturligtvis gällt vem som ska omfattas av direktivet om certifiering av tågpersonal.
Ska det bara vara tågförare eller övrig personal också?
Ska det uteslutande vara de som arbetar inom de internationella tågtjänsterna, eller även de som arbetar inom rent nationella tjänster?
Min grupp är i stort sett nöjd med det resultat vi nu har.
Det har uppnåtts en lämplig balans som innebär att tågförare och annan personal med direkt betydelse för säkerheten omfattas.
Det var ett klokt beslut att redan från början låta reglerna gälla för internationella tågtjänster.
När vi väl har gjort en analys av kostnader och nytta för att göra en noggrann avvägning av för- och nackdelar kan vi sedan så småningom ta ställning till om personal inom rent nationella tjänster bör omfattas.
När det gäller förare är det naturligtvis fråga om en dyrbar utbildning, så det är viktigt att vi inte påtvingar järnvägsbolagen onödiga kostnader.
Sist men inte minst vill jag för egen del säga hur glad jag är att parlamentet i sitt tredje förslag om järnvägspaketet välkomnar liberaliseringen av passagerartrafiken och inför gemensamma regler för passagerares rättigheter som gäller alla passagerare och som dessutom är mycket enklare och mycket mindre byråkratiska än i kommissionens förslag.
Gilles Savary frågar också vad man ska göra med de små länderna.
Jag kommer själv från ett litet land där fri konkurrens för järnvägstjänster har införts successivt och där det nationella järnvägsbolaget DSB är utsatt för konkurrens på hemmaplan samtidigt som det nu har verksamhet i Sverige och har fått tillstånd att tillhandahålla tjänster på linjer i Storbritannien.
DSB har rustat sig för fri konkurrens genom modernisering och genom omorganisering av sin verksamhet så att den gamla monopolinriktade och statiska kulturen har ersatts av en modern affärskultur som tar större hänsyn till passageraren.
Detta är vägen framåt.
