# ID: svediakorp-gov459343
# author: Roberts Zīle (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LV
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 750
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr Barrot, mina damer och herrar!
Genom att till parlamentet överlämna ett förslag till förordning om ersättning vid åsidosättande av avtalade kvalitetskrav för transport på järnväg var Europeiska kommissionens syfte att förbättra kvaliteten på godstransport på EU: s inre marknad och att därigenom främja en överföring av godstransport från vägar till järnvägar.
Avsikten var att på detta sätt öka andelen gods som transporteras på järnväg, som för närvarande är mycket låg.
Framför allt innehåller förslaget till förordning administrativa åtgärder och regler som ska infogas i kontrakten mellan järnvägsföretagen och deras kunder.
Jag vill genast påpeka att i konkurrenssituationer skulle en sådan åtgärd inte vara tänkbar, vilket till stor del förklarar åsikten hos utskottet för regionalpolitik, transport och turism om huruvida ett stöd för denna förordning baserades antingen på optimism eller på skepsis när det gäller ökad konkurrens för godstransport på järnväg inom den närmaste framtiden.
Dessutom blev jag, som företrädare för en ny medlemsstat, obehagligt överraskad av att förslaget till förordning som lades fram våren 2004 byggde på forskning som bara gällde de 15 gamla medlemsstaterna och att hänsyn inte togs i förslaget till en hel rad särdrag hos de nya medlemsstaterna.
Här följer bara några exempel.
I de baltiska staterna sker till exempel över 50 procent av godstransporten på järnväg, jämfört med nästan 90 procent på väg i andra stater.
För det andra korsar nästan all godstransport på järnväg i de tre baltiska staterna de av EU: s yttre gränser som förbinder de baltiska staternas hamnar med marknaderna i Ryssland, Vitryssland och andra OSS-stater.
Detta skulle i sin tur innebära att, om denna förordning antas, Lettlands järnvägar ständigt skulle få betala ersättning för förseningar som inträffar på ryskt territorium utan verkligt hopp om att få någon ersättning från de ryska järnvägarna.
Genom att bortse från ovanstående hoppades jag att som föredragande balansera förslagstexten och åstadkomma en kompromiss mellan ytterst olikartade intressegrupper.
Åtminstone hittills har det emellertid inte funnits någon grund för en sådan kompromiss, och även efter många debatter i kommissionen ansåg de flesta av mina kolleger i utskottet att en administrativ förordning inte var bästa sättet att förbättra kvaliteten på järnvägstransporter.
Jag har själv kommit fram till olika slutsatser under denna tidsperiod efter att ha stiftat bekantskap med de större järnvägsföretagen och även med infrastrukturplanerare.
Det bekymrar mig att, om vi inte inom kort vidtar några åtgärder inom området för godstransport, tillgången till infrastruktur naturligtvis kommer att bli mer av en prioriterad fråga för passagerare, vilket i och för sig inte är något dåligt, men kvaliteten på godstransport kommer troligen att minska ännu mer.
För mig var den viktigaste slutsatsen av denna studie att vi tydligen inte kan utarbeta förordningar på grundval av problemen med individuella transportkorridorer utan att studera de speciella egenskaperna hos EU: s medlemsstater och använda administrativa metoder endast där konkurrensen är svag.
En sådan enhetlig strategi skulle helt klart skapa brist på tillit hos EU-medborgarna när det gäller Europaparlamentets, kommissionens och rådets lagstiftningsplaner.
Slutligen vill jag säga att jag är mycket nöjd med det gemensamma arbete som alla föredragande och skuggföredragande har lagt ned på detta paket, och jag förstår inte försöken att bryta upp det tredje järnvägspaketet, vilket skulle kunna ge konsumenterna så gott som ingenting.
Jag ska åter ge ett exempel från de baltiska staterna.
Om till exempel den idé som ingår i Dirk Sterckx betänkande avlägsnas, enligt vilken passagerarna också bör få rättigheter när det gäller den nationella tågtrafiken, och ersätts med enbart internationell tågtrafik, försäkrar jag att i de baltiska staterna, de länder som tillhör min region, får hela tredje paketet inte alls någon effekt.
Verkan av alla tre eller fyra rättsakterna kommer att utebli helt och hållet.
Jag vill inte föra fram dessa detaljer, men tyvärr förhåller det sig så.
Jag har gjort en detaljerad analys av de möjliga verkningarna för de baltiska staterna.
Med hänsyn till allt som redan har sagts uppmanar jag mina kolleger att förkasta mitt betänkande, som utskottet för regionalpolitik, transport och turism har gjort, och samtidigt uppmanar jag mina kolleger att stödja paketstrategin för de andra tre rättsakterna och att stödja dem med de formuleringar som har godkänts av utskottet för regionalpolitik, transport och turism.
