# ID: svediakorp-gov459206
# author: Rolf Berend (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 653
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Om jag inte är felinformerad har Gerardo Galeote Cuecedos tre minuter lagts till min talartid, men jag ska foga mig efter enheternas bedömning av detta.
I vilket fall som helst behöver jag inte alla tre, men jag vill gärna göra anspråk på några av dem.
Jag har naturligtvis en fullständigt annorlunda uppfattning om Ambroise Guellecs utmärkta initiativbetänkande än James Hugh Allister som talade före mig, eftersom Guellec gör rätt i att betona territoriell sammanhållning som ett av EU: s strategiska mål när det gäller att främja en harmonisk och balanserad utveckling i hela territoriet.
Det är i det hänseendet som EU utmärker sig som något mer än bara ett frihandelsområde, vilket han också påpekar, och det är dessutom helt rätt.
Utvidgningen österut medförde en ny och betydande dimension av utmaningen med sammanhållningen, eftersom EU aldrig tidigare tvingats bemöta en så utpräglad ökning av skillnader.
Det nya utvidgade EU kännetecknas nu av en stor andel geografisk och kulturell mångfald, och det är vad som skiljer den från jämförbara stora ekonomiska områden som USA, Japan eller Mercosur.
Eftersom denna mångfald emellertid utgör en av EU: s stora tillväxtfaktorer behöver den upprätthållas medan den europeiska integrationen fortsätter.
Det innebär att de politikområden som påverkar EU: s rumsliga och urbana struktur måste främja dess territoriella kontinuitet, utan att – låt mig betona det – standardisera lokala och regionala identiteter, eftersom dessa spelar en grundläggande roll när det gäller att öka livskvaliteten för allmänheten som sådan.
Om jag får uttrycka detta mer exakt så får det territorium som nu skapas inte utplåna nationella, regionala eller lokala områden.
Syftet med rumslig planering på EU-nivå är tvärtom att på bästa möjliga sätt använda varje särdrag som en källa till tillväxt.
Föredraganden har rätt i att EU ännu inte har någon befogenhet när det gäller rumslig planering, för inga åtgärder har vidtagits för detta i fördragen, även om det är en knepig fråga för medlemsstaterna.
Jag är övertygad om att det minskade antalet mål för den kommande planeringsperioden kommer att göra den nya regionala sammanhållningspolitiken mer enhetlig.
Den nya regionala sammanhållningspolitiken, med färre målsättningar som ska uppnås under nästa planeringsperiod, måste – och kommer att – få en ny dynamik när man ska ta itu med de utmaningar som väntar, så att målsättningen med territoriell sammanhållning också den kommer att uppnås och, om så krävs, oberoende av budgetmedlen för regional- och sammanhållningspolitiken, vilka vi fortfarande hoppas ska bli tillräckligt stora för att utföra de uppgifter vi ålagts.
Med detta mål i tankarna måste vi fokusera på gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållning och samtidigt ta hänsyn till territoriella särdrag, och medan jag ändå är inne på detta måste jag säga att jag är ganska skeptisk till föredragandens förslag om att nya territoriella kriterier och indikatorer behöver inrättas parallellt med BNP för att bedöma en regions utveckling och hindren för denna utveckling.
Från tidigare planeringsperioder har vi lärt oss att när den ena eller den andra parten kommer med sådana kriterier finns det en stor risk att detta urartar till en önskelista som inte längre kan bedömas objektivt.
Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning gör verkligen kopplingen inte bara mellan den regionala, statliga och europeiska nivån utan även mellan gemenskapens olika politikområden nödvändig.
Det är emellertid regionerna som i framtiden kommer att förbli den lämpliga territoriella nivån för att genomföra sammanhållningspolitiken, i linje med subsidiaritets- och decentraliseringsprincipen.
Det är med tanke på detta som både parlamentet och kommissionen – med rätta – har främjat en uttrycklig decentralisering och koncentration i linje med ” en fond, ett program ”, och jag måste därför anta vad som för närvarande är en optimistisk syn på nästa planeringsperiod.
