# ID: svediakorp-gov459204
# author: Mieczysław Edmund Janowski, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Genomförandet av sammanhållningspolitiken är en direkt följd av bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
Där slås fast att vi som gemenskap ska anstränga oss för att minska skillnaderna i utvecklingsnivå mellan olika regioner och graden av underutveckling i mindre privilegierade områden.
Detta gäller också landsbygdsområden och avlägset belägna områden.
Det är därför högst lämpligt att vi beaktar denna mycket viktiga fråga, och jag vill tacka föredraganden för hans arbete.
Sammanhållningspolitik innebär mer än att bara genomföra bestämmelserna i ett fördrag.
Det handlar om långfristigt tänkande och strategiska åtgärder.
Det är också ett uttryck för solidaritet inom unionen.
När vi talar om territoriell sammanhållning bör vi inte ha ett förenklat synsätt, enligt principen att alla har rätt till allt i samma omfattning.
Vi är alla medvetna om att vi bör eftersträva att uppnå jämlikhet mellan medborgarna, vilket är något helt annat.
De befintliga skillnaderna mellan medlemsstater och deras regioner innebär att unionens sammanhållningspolitik måste medföra en rad synsätt.
Politiken måste vara kontinuerlig och ha gemensamt överenskomna mål och lämpliga gränser när det gäller tidsperioder och områden som omfattas.
Jag vill också mycket starkt betona att den måste ha lämpliga ekonomiska resurser till sitt förfogande om den inte ska vara meningslös.
I det sammanhanget ger svårigheterna att nå en överenskommelse om budgetplanen för 2007 – 2013 anledning till oro.
Förseningarna och det verkliga förseningshotet mot unionens budget kan få mycket allvarliga konsekvenser.
Enligt min uppfattning skulle det vara tillrådligt att återvända till sunt källmaterial som är politiskt neutralt till sin natur.
Jag tänker på studien om Europa efter 2000 som föredraganden hänvisade till, även om den naturligtvis behöver uppdateras.
Prioriteringarna i de strategiska riktlinjer som kommissionen offentliggjorde i juli ska godkännas av parlamentet och rådet.
De ska sedan fungera som grund för medlemsstaternas verkligt sammanhållande förberedelser av handlingar för framtiden, nämligen de nationella strategiska referensramarna.
På det hela taget anser jag att prioriteringarna i kommissionens handling är förnuftiga.
Stadsaspekten är värd att nämnas.
Jean-Marie Beaupuy hänvisade nyss till den i anslutning till storstädernas roll.
Andra viktiga faktorer är entreprenörskap och kunskapsbaserad ekonomi.
Jag vill också säga att det är grundläggande att arbetet i anslutning till de olika unionsdokumenten verkligen samordnas.
Vi behöver mer än läpparnas bekännelse av idén.
Förslaget om relevansen i ett möjligt påskyndat arbete med vitboken om territoriell sammanhållning bör beaktas på allvar.
Det verkar snarare som att man bara tagit lite hänsyn till den nuvarande situationen i de nya medlemsstaterna i det arbete som hittills utförts.
Enligt de senast offentliggjorda siffrorna om unionens utgifter under det senaste året är det två länder av de tidigare femton medlemsländerna, nämligen Grekland och Portugal, som ligger högst på förteckningen över nettomottagare när man utgår från BNP.
De nya länderna ligger långt efter.
Jag bör tillägga att när det gäller absoluta belopp ligger Spanien först.
Det är inte min avsikt att kritisera någon på något sätt, utan endast att undanröja myten att enorma penningsummor delas ut till de nya medlemsstaterna.
Herr talman!
Unionen kan inte se framtiden an med optimism om den saknar en korrekt bedriven sammanhållningspolitik.
Jag vill erinra kammaren om att det inte kan finnas någon europeisk sammanhållning utan europeisk solidaritet.
