# ID: svediakorp-gov459129
# author: Christa Klaß, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 551
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag tackar kommissionsledamoten för hennes uttalande i frågan.
Vår grupp har två synpunkter i frågan, och jag vill öppet redovisa dem.
Faktum är att kommissionen har agerat – minst sagt – skamligt och oacceptabelt när man gjort dessa medgivanden i avtalet om vinodling mellan EU och USA, och det säger jag som ledamot för ett av de äldsta vinodlingsområdena i Tyskland även på de vinodlares vägnar som bor i Moselområdet.
Ni påpekade själv det uppenbara behovet av ett handelsavtal med entydiga bestämmelser, och förhandlingarna har redan pågått alltför länge, men det vi behöver är ett avtal med rättvisa villkor för båda parter.
Detta dokument, med dess långa och vaga tidsfrister, och, värst av allt, eftergiften om ovillkorligt ömsesidigt erkännande av metoder för framställning av vin, är ett slag i ansiktet på alla ansträngningar som EU och dess medlemsstater har gjort när det gäller lagstiftning om vinprodukter.
Kommissionsledamoten sa att det finns behov av ytterligare diskussioner, men vi har förhandlat så länge att jag måste fråga varför vi ska vänta med sådana viktiga beslut.
Tillverkningen av vin i EU bestäms av klart definierade villkor.
Att tillsätta vatten är något som vi betraktar som otänkbart, och som konsumenterna inte skulle godta.
Ska vi nu acceptera att amerikanerna skulle kunna tillsätta upp till 7 procent vatten till vinet?
Moderna metoder för att bryta ned vinet till dess enskilda beståndsdelar är nu för tiden genomförbara, men ska vi genom ett ömsesidigt godkännande godta att det kan framställas industriellt och godtyckligt?
Vi behöver inte något syntetiskt vin!
Vinerna är mångskiftande, mångfalden är en manifestation av naturen själv, och karaktären bestäms av klimatet och skörden.
Är kommissionen inte medveten om den sannolika effekten av ett sådant medgivande, som påverkar kommande avtal, på förhandlingar inom WTO?
Den princip om ” mest gynnad nation ” som WTO fastslagit innebär att samma medgivanden senare måste ges till andra stater.
Internationella vininstitutet försöker komma fram till en globalt gällande definition för vin, och det nyttjar man här på ett orimligt vis.
Kommissionsledamot Mariann Fischer Boel nämnde också en annan organisation.
Förenta staterna har lämnat Internationella vinorganisationen (OIV).
Innebär det att OIV på något sätt har brakat samman?
Det vi hävdar att vi behöver – skydd för geografiska ursprungsbeteckningar utan att datum specificeras – har helt enkelt uppskjutits för alltid.
Champagne kommer från Champagne, Rhenvin odlas vid Rhen, och Moselvin vid Mosel – inte någonstans i Förenta staterna.
Om vi vill ha en rättvis handel måste sådana beskrivningar förbjudas nu, och inte vid något ospecificerat datum.
Till och med att bibehålla nuvarande status quo anser jag går för långt.
Det jag vill att kommissionen ska förklara är på vilket vis förhandlingarna om detta avtal kan beskrivas som lyckade.
Som jag ser det har vi endast gjort medgivanden, och alltför många sådana.
Jag känner – och låt mig på alla de vinodlande familjers vägnar som för närvarande håller på att ta hem sin skörd från vingårdarna säga att vi känner – att man gjort en överenskommelse om att sälja bort oss.
