# ID: svediakorp-gov459123
# author: Simon Busuttil (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: MT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 326
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det stämmer att Europeiska unionen tar konkreta steg mot en gemenskapspolitik i fråga om invandring och asyl som innefattar tydliga bestämmelser när det gäller återsändande av olagliga invandrare.
Hittills har de sydeuropeiska länderna, som vi kan se i Maltas fall, fått klara sig själva, och de står följaktligen inför en nationell kris.
Men för att skapa en gemenskapspolitik får vi inte enbart se till de åtaganden som varje land måste ställas inför, utan vi måste också fundera på hur bördan kan fördelas.
Europa är olyckligtvis fortfarande långt ifrån en situation där bördan av detta problem kan fördelas rättvist mellan alla, och det finns länder som har en mycket tyngre last än de kan bära.
Och låt oss vara realistiska, bördan ska inte bäras endast av europeiska länder, utan den bör också bäras av migranternas ursprungsländer och av transitländer som t.ex.
Libyen.
Vad kan vi göra för att dessa ursprungsländer, i synnerhet de som betraktas som ” säkra länder ”, ska samarbeta?
Vad kan vi göra för att ett transitland som Libyen ska uppfylla sina skyldigheter, bland annat genom att ingå ett avtal om återsändande?
De här frågorna måste vi också ställa oss.
Vi bör framför allt, herr talman, ta itu med denna fråga på ett holistiskt sätt, i synnerhet när vi beslutar vilka länder som ska betraktas som ” säkra ” eller ” mycket säkra ”.
Jag säger ja till en gemensam europeisk politik, men det ska vara en solidarisk politik där bördan fördelas lika, och en politik som är sammanhängande och krävande mot tredjeländer, så att även de tar sitt ansvar.
Jag vill avsluta med en kommentar som rör parlamentets roll.
Vi måste vara försiktiga, för om parlamentet påtvingar medlemsstaterna alltför tunga bördor får vi inte bli förvånade om rådet ignorerar oss.
