# ID: svediakorp-gov459115
# author: Johannes Voggenhuber (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är tacksam mot föredraganden för hans betänkande och för den entydiga ståndpunkt han har intagit.
Det parlamentet gör i dag är ett uttryck för dess naturliga ansvar för försvaret av mänskliga rättigheter, och inte bara av vilken rättighet som helst, utan av den kanske äldsta mänskliga rättighet som vi känner till, nämligen asylrätten, som kan betraktas som härstammande från gästfrihetens lag och som varit helig sedan de äldsta mänskliga kulturerna.
Om vi ska granska dessa beslut måste vi titta i historiens spegel.
Om försvaret av mänsklig värdighet kan hotas av rädsla och allmänna sinnesstämningar är det knappast något att vara stolt över, och det visar inte mycket på mod och styrka.
Rådet rådfrågar parlamentet, så låt oss klargöra vad det är vi talar om här: att gå emot de grundläggande rättigheterna, polisen och lagstiftningen i medlemsstaterna, och inget av detta med någon parlamentarisk legitimitet.
Inte undra på att människor i detta vårt EU gör motstånd, vrålar av ilska mot det demokratiska underskottet och bristerna i de grundläggande rättigheterna och övervakningen av vad som sker.
Vad är det för slags kritiskt läge Europa har hamnat i?
Hur är det möjligt att kunna agera i strid med de grundläggande rättigheterna utan att parlamentet har något att säga till om i fråga om vad som beslutas?
Rådet rådfrågar oss, och ändå är man själv inte närvarande.
Rådet vill lyssna på parlamentet, och ändå är man inte här!
Men varför skulle man vara det?
Faktum är att rådet rådfrågar oss först efter det att man redan har nått en överenskommelse, först efter det att dess medlemmar har kommit fram till en uppgörelse sinsemellan.
Regeringscheferna är inte alls medvetna om att det är att gå emot vår kultur när ministrarna för inrikes frågor, ministrar med ansvar för polisen, stiftar egna lagar, går emot de grundläggande rättigheterna, fattar de allra svåraste beslut om balansen mellan säkerhet och mänskliga rättigheter utan att rådfråga parlamentet.
Vi rådfrågas visserligen, men rådet är inte här.
Målet med detta initiativ av rådet är att placera Europa utom räckhåll för flyktingar, att håna asylrätten och att i huvudsak göra den ogiltig.
Detta är det tillstånd vi befinner oss i.
