# ID: svediakorp-gov459114
# author: Stavros Lambrinidis (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 307
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill gratulera Wolfgang Kreissl-Dörfler till hans betänkande.
Varför insisterar rådet på att det ska finnas mycket säkra länder när vi själva erkänner att vissa av dem inte iakttar grundläggande principer i lagstiftningen och att detta också skulle leda till återsändande av flyktingar?
Varför insisterar rådet på att alla medlemsstater bör tillåtas ha sina egna förteckningar över säkra länder, och varför framhärdar man i att motsätta sig en gemensam förteckning, med resultatet att alla länder inkluderar sina vänner och ” kunder ”, även om andra medlemsstater inte litar på dessa?
Varför insisterar rådet på att ignorera konventionen om barnets rättigheter och framhärdar i att diskriminera 17-åringar?
Det är kanske för att antalet flyktingar ökar eller kanske för att vi har en massiv anhopning vid Europas gränser?
Nej, det är det inte, för antalet asylansökningar har minskat under den senaste tiden.
Problemet är olyckligtvis, som föredraganden sa, den rädsla som finns i vissa länder efter terroristattacker och den rädsla som väckts i andra länder av arbetslöshet eller brott mot sociala skyddsnät.
Rädslan söker syndabockar, och de som är lätta att anklaga är de förföljda i världen.
Europa är naturligtvis inte endast en geografisk och ekonomisk kontinent; det är även en humanitär kontinent.
Vi har samma skyldighet att skydda våra geografiska gränser som vi har att skydda våra humanitära gränser.
Vi har spridit vårt ljus i världen.
De internationella konventioner som vi talar om här bär prägel av europeisk mänsklighet, och vi kan inte anfalla och bryta mot våra egna humanitära gränser på grund av rädsla, osäkerhet och ibland till och med rasism.
Så jag vill återigen gratulera föredraganden.
Jag är övertygad om att hans betänkande kommer att få framgång.
