# ID: svediakorp-gov459109
# author: Romano Maria La Russa, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 376
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill först och främst ge rådet en komplimang för dess frånvaro.
Jag betraktar detta som ett tecken på i hur hög grad parlamentet tas med i beräkningen.
Stackars oss!
Mina damer och herrar!
Samtidigt som jag instämmer med föredraganden i kravet på utökat samarbete mellan institutionerna och i åsikten att parlamentet alltid bör rådfrågas innan rådet når fram till något slags överenskommelse vill jag uttrycka min besvikelse över innehållet i betänkandet.
Föredraganden begråter i dokumentet avsaknaden av betydande framsteg när det gäller harmonisering, men han tar inte hänsyn till att länder kan ha olika uppfattning om migrationsproblemet.
När jag talar om migration kallar jag den medvetet ett problem: det går inte att förneka att EU: s så kallade gränsländer drabbas hårdast av veritabla stormningar av invandrare, som obestridligen kommer med goda avsikter ibland men inte desto mindre olagligt.
I frånvaro av en gemenskapspolitik om invandring som är såväl intelligent som praktisk anser jag att det är rättvist att medlemsstaterna förbehåller sig rätten att enbart granska de ansökningar som betraktas som seriösa och att eventuellt ge avslag.
Vissa ledamöter insisterar dock på att betrakta invandring som något annat än ett gemenskapsproblem.
De tänker sig att de enskilda medlemsstaterna ska ta de orimliga kostnader som dessa migrationsflöden innebär.
Vissa ändringsförslag som går emot rådets förslag har antagits.
Definitionen av ” säkert tredjeland ” har praktiskt taget bortfallit, vilket hindrar medlemsstaterna att avvisa sökande som bedöms som olämpliga även om de kommer från länder som anses respektera friheter och mänskliga rättigheter.
Om parlamentet – kanske för att det är alltför politiskt korrekt – vill bortse från att invandrare, i synnerhet de som kommer genom mitt eget land, Italien, kommer in i Europa och i slutändan nästan alltid begår brott och äventyrar våra medborgares säkerhet, är det kanske bättre att ha modet att säga att alla länder ska normera sig själva som de vill, vilket innebär 20 olika typer av lagstiftning.
I sådant fall ska vänstern emellertid inte tala om ett enat Europa: de är de enda som hycklar.
Vi i högern hycklar verkligen inte!
