# ID: svediakorp-gov459107
# author: Giusto Catania, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 494
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill precis som andra kolleger tacka min vän och kollega Wolfgang Kreissl-Dörfler för det gedigna arbete som han har utfört och för att han försökt ta sig an den svåra uppgiften att sammanställa ett betänkande som är acceptabelt för oss alla.
Rådet har olyckligtvis redan kommit fram till ett beslut, och vi noterar detta liksom dess frånvaro i dag, och man kommer med högsta sannolikhet inte att ta hänsyn till några förslag från parlamentet.
Jag anser att Kreissl-Dörfler-betänkandet förbättrar det direktiv som vi har framför oss, framför allt för att delen om mycket säkra länder har strukits och för att marginalen för överklagande av alla slags avslag har utökats.
Det finns dock fortfarande ett par större frågor som är olösta och som vi inte kan förbigå.
Jag tänker framför allt på de konsulära myndigheternas roll, då de inte under några omständigheter bör tillåtas träffa asylsökande.
Asylsökande bör inte heller hållas i flyktingförläggningar.
Vi har precis besökt Lampedusa och sett hur blandningen av asylsökande och olagliga invandrare skapar barbariska förhållanden i förläggningarna.
Vi är av den uppfattningen att dessa människor inte bör placeras på samma ställe; vi anser faktiskt att asylsökande inte ska stängas in någonstans alls.
Om det är absolut nödvändigt måste åtgärder vidtas för att säkerställa att de inte placeras på samma ställen och i vilket fall som helst inte under sex månaders tid.
Vi är dessutom bekymrade över bruket av konceptet säkert tredjeland i betänkandet, över kriterierna för ett säkert tredjeland och över hur förteckningen över sådana länder ska utformas.
För oss är detta en mycket viktig fråga: enligt definitionen hindrar ett säkert tredjeland ett förfarande med bedömning från fall till fall genom att ansvaret överlämnas till ett annat land, som anses vara säkert enligt tämligen flexibla kriterier.
Asylen är inte en eftergift: den är EU: s moraliska och politiska plikt och en rättighet för män och kvinnor som förföljs eller flyr från krig.
Vilka är dessa säkra länder?
Enligt kriterierna skulle till och med exempelvis Marocko eller Vitryssland kunna betraktas som säkra länder, platser som vi har valt att se som privilegierade partner, och detta resulterar också i en process som gör att unionens gränser betraktas som alltmer oväsentliga.
Jag anser att säkra tredjeländer och konceptet med säkra tredjeländer utgör en fara för asylsökandes liv, och det är något vi inte får tillåta.
Jag anser också att parlamentet har alltför liten kontroll.
Medbeslutande gäller bara vid ändring av förteckningen över säkra tredjeländer.
Franco Frattini säger att betänkandet har byggts upp stegvis.
Enligt min uppfattning har dessa steg inte varit tillräckligt djärva: vi hade kunnat sträva efter och kräva mycket mer.
Den harmonisering som vi har åstadkommit är förmodligen sådan att den till och med försämrar vissa nationella lagstiftningar.
