# ID: svediakorp-gov459105
# author: Jeanine Hennis-Plasschaert, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill först och främst tacka föredraganden som har gjort ett utomordentligt arbete.
För en gångs skull instämmer jag fullständigt med honom: rädsla är en dålig rådgivare.
Vår vägledande princip måste vara att Europeiska unionen som ett område utan inre gränser finner ett gemensamt och effektivt sätt att hantera de yttre gränserna.
Utvecklingen av en gemensam asyl- och invandringspolitik utgör en integrerad del av detta.
Trots att medlemsstaterna själva har gett uttryck för denna strävan är det med största svårighet som vi kunnat få i gång denna politik.
För närvarande antar de flesta medlemsstater under påtryckningar från den allmänna opinionen, som nationella regeringar och parlament faktiskt ofta själva bär ansvar för, sin egen asyl- och invandringspolitik som syftar till att stänga dörren så mycket som möjligt, även om en förändring i en medlemsstats asyl- och invandringspolitik direkt påverkar invandringsflödet och den politiska utvecklingen i de andra.
Liksom även föredraganden påpekade är nackdelen med en arbetsmetod som denna att det finns risk för att den politiska flyktingen som har rätt till asyl knuffas åt sidan.
I den offentliga debatten buntas asylsökande och olagliga invandrare allt oftare ihop, och om vi inte ser upp kommer terroristerna som vi måste kämpa mot att anslutas till dem inom en inte alltför lång framtid.
Den här trenden måste brytas så snabbt som möjligt, och det är därför som strategi på EU-nivå är nödvändig.
I eftermiddag kommer kammaren att rösta om förslaget till ett direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus.
Förslaget i sig är av föga intresse; det är egentligen ingenting mer än en samling politiska åtgärder som är tillämpliga i de 25 medlemsstaterna.
Det är en besvikelse att det knappt finns något tecken på harmonisering.
Det har redan uppmärksammats att Europaparlamentet endast har rådgivande befogenheter när det gäller förslaget.
Råd kan vara mycket användbara, men de kan framför allt också ignoreras, och det är precis så rådet kommer att agera.
Men så fort som den slutliga omröstningen om detta betänkande har ägt rum och direktivet därmed träder i kraft kommer Europaparlamentet att förvärva medbeslutanderätt på områdena för asyl och migration, vilket innebär att rådet inte längre kommer att fatta beslut genom enhällig omröstning utan genom majoritet.
Denna förändring i beslutsförfarandet är mycket viktig, liksom behovet att på kort sikt anta en gemensam asyl- och invandringspolitik.
För att kunna sända ett kraftfullt politiskt budskap till rådet skulle jag vilja uppmana medlemmarna i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater), i synnerhet Carlos Coelho, men också de i gruppen Europeiska enade vänstern / Nordisk grön vänster att välja den mest genomförbara kompromissen och därmed avstå från att rösta mot detta betänkande.
Min grupp har visat sin villighet att göra detta.
Det är ett område kvar som innebär svårigheter för oss, nämligen konceptet med de mycket säkra länderna, men jag skulle bli väldigt förvånad om det skulle få majoritet i eftermiddag.
Vad som behövs för att visa att vi vågar kämpa över den politiska klyftan för ett snabbt, balanserat tillvägagångssätt för asyl- och invandringsfrågan på EU-nivå är en stark politisk signal från parlamentet.
Vårt besök i Lampedusa förra veckan bekräftade för mig behovet av att göra detta.
Direktivet är bara ett första steg, vilket än så länge inte visar på några större ambitioner, men det är fortfarande ett första steg, och vi bör inte underskatta betydelsen av det.
Jag vill avsluta med att helt ärligt säga att rådets frånvaro i detta nu enligt min uppfattning inte är förenligt med de prioriteringar som man framställde tidigare, vilket jag beklagar djupt.
