# ID: svediakorp-gov459103
# author: Carlos Coelho, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 554
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr Frattini, mina damer och herrar!
Detta har, som Franco Frattini sa, varit en lång process.
Det första förslaget lades fram för fem år sedan.
År 2001 lade parlamentet fram över hundra ändringsförslag till Watsonbetänkandet.
Rådet ägnade två år åt förhandlingar och kom slutligen fram till en allmän inställning i april 2004.
Jag blev mycket besviken över att Europaparlamentet inte rådfrågades förrän efter det att rådet nått en politisk överenskommelse, vilket i praktiken innebär att rådet inte kommer att ägna någon uppmärksamhet åt den här debatten nu.
Rådets frånvaro från kammaren ger en tydlig bild av dess attityd till den här debatten.
Faktum är att det här direktivet, som Franco Frattini sa, är betydelsefullt.
Detta första steg mot ett europeiskt asylsystem är något vi måste se som en brådskande fråga, och detta förslag till direktiv är det första rättsligt bindande instrument som behandlar asylförfarandet.
Vi måste upprätta ett gemensamt asylsystem, så att vi kan hantera invandringsflöden på ett så effektivt och rättvist sätt som möjligt, såväl för invandrare som för värdländerna.
Detta måste dessutom göras utan brott mot Genèvekonventionen från 1951, med särskild hänsyn till principen om ” non-refoulement ”, genom vilken ingen stat får återsända människor till länder eller områden där deras liv eller frihet hotas.
Men vi måste också ta till oss att medlemsstaterna vill bekämpa de ekonomiska invandrarnas missbruk av asylsystemen.
Jag vill berömma föredraganden Wolfgang Kreissl-Dörfler för hans arbete.
Jag stödde många av hans ändringsförslag, och på liknande sätt införlivades de flesta av mina förslag när det gäller humanitära frågor och skyddet av asylsökandes rättigheter, behovet av snabba och effektiva förfaranden, häktningsgrunder och skyddet av minderåriga och andra sårbara grupper.
Vi är dock oense om två kärnpunkter, nämligen upphävandet av förteckningar över säkra länder, som redan fanns i vissa medlemsstater, och skrotningen av konceptet med ” mycket säkra ” länder.
Vi ber därför om separat omröstning för ett flertal ändringsförslag.
Konceptet med ” mycket säkra ” länder gäller för europeiska tredjeländer som t.ex.
Schweiz, som upprätthåller mycket höga normer i fråga om mänskliga rättigheter och flyktingskydd.
Denna princip blev en framgång då den införlivades i Tyskland.
Missbruk av asylsystemet minskade, och det gjorde också antalet asylsökande personer.
Vissa trodde att denna lösning bröt mot Genèvekonventionen och mot principen om ” non-refoulement ”.
Det är anledningen till att vi rådfrågade parlamentets rättstjänst, som precis har avgett yttrandet att vi hade rätt och att lösningen med säkra länder är helt förenlig med våra internationella skyldigheter.
Vi återinförde också ett ändringsförslag som inte antogs i utskottet, som föreslår att man borde besluta om ett effektivt system genom vilket asylsökanden alltid kommer att ha rätt att överklaga ett beslut och att vänta på det efterföljande beslutet i det land där asyl sökts.
Om dessa ändringsförslag antas har vi enligt min uppfattning ett betänkande som motsvarar vårt ansvar, och rådet borde följa vårt exempel.
Om vi behåller de ändringsförslag som ingick i den ursprungliga versionen är jag rädd att gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater inte kommer att kunna stödja betänkandet.
