# ID: svediakorp-gov459097
# author: Joe Borg, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 647
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag vill börja med att tacka alla talare för deras kommentarer.
Jag vill kommentera ett antal saker, till att börja med det som Carmen Fraga Estévez tog upp rörande licensavgifter.
Att återbalansera kostnaderna är ingen ny sak.
Om man ser till utvecklingen av detta sedan mitten av 1980-talet var andelsförhållandet 80: 20 fram till mitten av 1990-talet.
Därefter ändrades andelsförhållandet till 75: 25 från mitten av 1990-talet till i dag.
Vi inför nu en ny kostnadsfördelning med förhållandet 65: 35.
Jag kan säga att kommissionens beslut att höja den avgift för tonfisk som betalas av fartygsägarna är berättigat av flera skäl, däribland behovet av att öka det ekonomiska ansvaret för gemenskapens fartygsägare och att garantera att kuststaten får en rättvis ersättning.
Som påpekades i rådets slutsatser från juli 2004 måste denna ersättning vara rättvis, balanserad och icke-diskriminerande.
35: 65-fördelningen gäller redan för alla avtal om tonfisk som ingåtts i Stilla havet, inklusive Kiribati och Salomonöarna och Mikronesiska federationen, och de berörda medlemsstaterna hade inga invändningar mot detta.
Vid tidpunkten för förnyandet av protokollet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Seychellerna i september förra året hade kommissionen redan meddelat till rådets externa grupp att den hade för avsikt att anta 35: 65-förhållandet.
Under förhandlingarna bad Seychellerna kommissionen att senarelägga denna ändring för att undvika snedvridning av konkurrensen med Tanzaniaavtalet, som snart kommer att träda i kraft och under vars inledningsfas man fortfarande kommer att tillämpa förhållandet 25: 75.
I avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Seychellerna behölls därför förhållandet 25: 75, men en överenskommelse träffades om att en övergång till förhållandet 35: 65 ska ske inom en snar framtid.
Harmonisering av förhållandet 35: 65 i andra fiskeavtal kommer att påbörjas 2006.
Samma 35: 65-förhållande kommer att införas i andra fiskeavtal i området, de med Mauritius och Madagaskar, vilka kommer att förhandlas under 2006.
Dessutom avser kommissionen att hålla ett möte med tonfisksektorn i slutet av 2005 för att diskutera alla relevanta frågor.
Jag vill också understryka och upprepa att det finns en ständig dialog med sektorn, inom ramen för den särskilda sektorsgruppen, och jag kommer att se till att denna dialog fördjupas ytterligare.
Jag kommer också att undersöka vad som kan göras för att så långt möjligt minimera förseningarna av utbetalningar till tredje part.
När det gäller den fråga som Dorette Corbey tog upp vill jag påpeka att alla avtal ingås efter en bedömning av fiskbeståndens hälsa.
Låt mig citera det nya avtalet med Marocko, i vilket kommissionen visade hur allvarligt den ser på sina förpliktelser genom att först genomföra en vetenskaplig bedömning i enlighet med den nya politiken för fiskepartnerskapsavtal.
Avtalet riktades sedan in på vad man kan kalla ” överbeståndet ”.
Med andra ord, den fisk som kan fångas hållbart utöver vad lokala fiskare själva kan fånga.
Avtalet omfattar alltså enbart detta överskjutande bestånd av fisk inom hållbarhetens gränser.
Denna politik håller på att antas och tillämpas i alla fiskepartnerskapsavtal.
Jag tackar Carl Schlyter för hans stöd för återbalanserandet av kostnaderna.
Jag tackar också Manuel Medina Ortega för hans stöd för det nya fiskepartnerskapsavtalet, och jag ska se till att vi gör allt vi kan för att begränsa onödig byråkrati.
Jag vill också tacka honom för de insikter som härrör från hans direkta erfarenhet av fiske i Komorerna och Indiska oceanen.
Som svar till Hélène Goudin vill jag säga att detta avtal ger en bild av en utveckling där unionen inte bara drar fördel av fiskerättigheter utan är skyldig att bistå fiskesektorn på Komorerna.
Detta är ett nytt inslag i partnerskapsavtalen som är på väg att införas i alla avtal med tredjeland.
