# ID: svediakorp-gov459091
# author: Carmen Fraga Estévez (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 727
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är säker på att parlamentet, i likhet med fiskeriutskottet, kommer att ställa sig bakom undertecknandet av detta fiskeriavtal mellan Europeiska unionen och Komorerna, vilket följer tidigare protokoll och kommer att göra det möjligt för 57 gemenskapsfartyg att fiska fram till 2010.
Detta avtal är även ytterligare ett steg i den nya modell för associeringsavtal som är avsedda att främja ett ännu större engagemang i utvecklingen av det berörda tredjelandets fiskesektor.
Samtidigt som vi stöder principerna bakom denna modell så måste vi dock insistera på att den är långt från tydlig.
För det första är detta avtal det första som har nått parlamentet, och kommissionen har ensidigt, och utan att det tredje landet har begärt det, beslutat att höja det belopp som fartygsägare betalar per uppfiskat ton från 25 till 35 EUR, alltså med 40 procent, och det utan att ha samrått med dem.
Kommissionen försvarar sig med att säga att höjningen förutsågs redan i ministerrådets slutsatser 2004.
Alla tolkade dock dessa slutsatser som att det skulle ske en gradvis ökning av avgifterna, men bestämmelserna har i praktiken lett till en ganska rejäl höjning.
Parlamentet, liksom sektorn, står nu inför ett fullbordat faktum.
Kommissionens förhandlare har agerat tämligen självständigt, och vi har inte fått möjlighet att granska besluten mer än flyktigt.
När protokollet når vårt utskott allt senare förresten är det redan klappat och klart.
Vår institution anser inte att denna obskurantism borde få fortsätta.
I mitt betänkande föreslår jag därför att fartygsägarna nu ska tillåtas delta i gemensamma kommittéer så att de åtminstone kan informeras i realtid om vad de har att förbereda sig på.
När det gäller parlamentet så skulle jag vilja ta det här tillfället i akt att återigen begära – och den här gången vänder jag mig till rådet, som inte är närvarande – att en ledamot av fiskeriutskottet får närvara vid förhandlingarna som observatör.
Vi förstår faktiskt inte varför rådet motsätter sig detta, eftersom en observatör inte kan blanda sig i beslutsfattandet men om vi vore närvarande skulle vi bli bättre informerade, vilket inte kan skada så länge förhandlarna inte har något att dölja.
Lika allvarligt, från budgetsynpunkt den här gången, är att den obligatoriska åtskillnaden mellan de belopp som betalas ut som ersättning för fiskemöjligheter och de belopp som betalas ut som utvecklingsbistånd, i motsats till rådets slutsatser, inte respekteras i vissa av dessa avtal, till exempel det vi behandlar i dag.
Denna situation är oacceptabel om med tanke på kravet på öppenhet i budgeten.
Dessutom är kommissionen tydligt medveten om detta och har erkänt för fiskeriutskottet att den inte lyckas fullgöra denna skyldighet.
Den ger dock ingen som helst ledtråd om skälet till detta, åtminstone i detta fall.
Herr talman!
Slutligen har det, för att genomföra de nödvändiga förenklingarna och efter ett beundransvärt långt tålamod från parlamentets sida, blivit dags att begära att kommissionen lägger fram sin modell för regionala avtal, särskilt avtal som rör tonfisk.
Tonfiskeflottan ansöker ju som vi vet om tillstånd från varje land i området så att den kan följa stim av tonfisk som rör sig tvärs över olika fiskevatten.
Som det ser ut nu tvingar detta fiskeflottan att värva ett betydande antal sjömän från vart och ett av länderna, vilket gör att varje fartyg liknar ett Förenta nationerna i miniatyr och ibland orsakar oöverstigliga problem med språk, vanor, traditioner och även utrymme, för att inte tala om kostnader.
Denna situation är fullständigt absurd, och detsamma gäller även vissa av de praktiska aspekterna, som till exempel den faktiska definitionen av tidvatten eller elektroniska överföringar.
Det kan vara begripligt att förhandlare inte tar någon hänsyn till sådana detaljer men om vi för ett ögonblick tänker oss in i skepparens situation, inser vi att hans största huvudbry egentligen är administrations- och personalfrågor i stället för själva fisket.
Herr talman!
Jag uppmanar naturligtvis till att detta avtal, som är avgörande för den europeiska försörjningen av tonfisk och för fiskerisektorn på Komorerna ska antas, men jag skulle även vilja att det tas hänsyn till de kommentarer jag gjort här.
