# ID: svediakorp-gov459072
# author: Astrid Lulling (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 391
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag instämmer gärna i andras tack till föredraganden, som slutligen har kunnat visa tillräcklig förmåga att lyssna för att nå en överenskommelse som, även om den inte är till allas belåtenhet, tillfredsställer många av oss.
Detta direktivs mycket tekniska karaktär har inte kunnat dölja dess grundläggande karaktär, nämligen att genomförandet av överenskommelserna i Basel II på gemenskapsnivå är absolut avgörande för bankväsendet inom EU.
Tillsammans med andra kolleger har jag kämpat mot den logiska följden av en till ytterlighet driven harmonisering på inteckningslånens område, och jag är glad över att ha vunnit kampen.
Marknaden för inteckningslån, som är ett tyskt koncept, blomstrar, särskilt sedan euron infördes.
Med en summa på cirka 1 600 miljarder euro är detta den största sektorn för privat utlåning.
Faktum är att om de bestämmelser som ursprungligen planerades skulle ha behållits, så hade denna verksamhet – som bedrivs i EU: s viktigaste finanscentrum såsom London, Dublin, Paris och Luxemburg – fått ett hastigt slut.
Täckta obligationer är en av de europeiska produkter som amerikanerna avundas oss; låt oss inte förvandla dem till ett instrument som är dömt att tas ur bruk genom att införa alltför restriktiva kriterier som hindrar bankerna från att använda dem i det syfte de är avsedda för.
Eftersom inteckningsobligationer är ett av de säkraste finansiella instrumenten och hör till de obligationer som värderas högst, skulle ingen ha förstått om vi hade styrt mot ett tillstånd av stelbenthet och inte tillåtit något spelrum för nationell reglering.
Definitionen av inteckningsobligationer och tröskeln för inteckningsskulder har därför slutligen utformats så att de är förenliga med befintliga bestämmelser på lagstiftningsområdet.
Detta beslut var nödvändigt, även om jag beklagar att man i direktivet går mycket längre än nödvändigt i fråga om förlustandelen vid fallissemang, med värderingar som sträcker sig mycket längre än de förluster som i själva verket uppgår i kreditinstituten.
Jag vill avsluta med två påpekanden.
För det första konstaterar jag än en gång att ett synsätt som grundas på konsolidering och harmonisering inte leder någon vart.
Vi får inte förväxla behovet av en gemensam ram med jämlikhetssträvande.
För det andra kan dialogen med de finansiella intressenterna föras i fullständig öppenhet till allas belåtenhet.
