# ID: svediakorp-gov459070
# author: Nils Lundgren (IND/DEM ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 277
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kapitalteckningsdirektivet aktualiserar en återkommande målkonflikt i EU-samarbetet.
En målkonflikt som vi alla har anledning att analysera och debattera principiellt innan vi tar ställning.
Å ena sidan finns det ofta goda skäl att införa gemensamma regler på EU-nivå för att den inre marknaden ska fungera effektivt.
Varierande regler mellan medlemsländerna på centrala områden medför höga kostnader och därmed lägre välstånd.
Detta gäller också finansmarknaden.
Å andra sidan finns det starka skäl att inte tvinga på medlemsländerna gemensamma regler som sedan blir en del av vår och därmed hindrar enskilda länder från att gå före och utveckla regelsystemen.
En stor del av dynamiken i våra ekonomier vilar på den institutionella konkurrensen som vi har mellan länder i fråga om att utveckla effektiva och tillväxtbefrämjande institutioner.
Ofta används uttryck som och som återspeglar insikter om denna viktiga process.
I denna kammare ägnas den institutionella konkurrensen tyvärr ingen eller ringa uppmärksamhet.
När det gäller Basel II talar vi dock om en ytterst global marknad med en extremt välinformerad grupp av aktörer som kan agera på sekunden.
På denna marknad finns det ringa utrymme för speciella ställningstaganden på EU-nivå.
När det gäller Basel II borde enskilda länder verka självständigt inom ramen för detta centralbankssamarbete.
Det finns egentligen ingen anledning att blanda in EU och detta parlament i den processen.
Vi är inte lämpade för det.
Låt mig slutligen hålla med andra talare om att det är olyckligt att parlamentet försöker använda detta betänkande i den ständiga institutionella maktkampen mellan EU: s institutioner.
Junilistan vill inte medverka till att stärka detta parlaments makt.
