# ID: svediakorp-gov459065
# author: John Whittaker, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 319
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Kapitalkrav betraktas som användbara för att förebygga misslyckande bland bankerna eftersom de gör att aktieägarna får bära en större del av kostnaden för misslyckandet.
De internationella Basel II-förslagen som genomförs genom detta direktiv är utformade för att uppnå en bättre anpassning mellan kapital och risk än de 8 procent anläggningstillgångar som anges i Basel I. Inget kapitalbelopp på en bank som saknar 100 procent av risktillgångarna kan emellertid skydda mot misslyckande.
Minimibeloppen för kapital som angivits i något lagstiftningssystem är godtyckligt.
Som Alexander Radwan betonade består andra problem av i vilken utsträckning riskspridning bland enskilda banker i en bankkoncern bör innebära en minskning av lagstadgat kapital, och svårigheten att fastställa hur ansvaret ska delas upp mellan nationella kontrollorgan.
Det finns inga objektiva svar på dessa omtvistade frågor.
Av den anledningen ifrågasätter jag parlamentets befogenheter på detta område.
Det är löjligt att vi ska diskutera detaljer i detta direktiv med tanke på hur komplicerat och viktigt det är.
Men det är så här parlamentet arbetar, med alla oss ledamöter, hur erfarna eller oerfarna vi än är när det gäller den mystiska konsten med bankreglering, och vi förväntas göra hundratals förnuftiga bedömningar i frågor av vilka många inte kan besvaras på ett objektivt sätt.
Föredraganden rekommenderar att direktivet bör ses över i framtiden på grund av osäkerheten.
Bankvärlden behöver inte det.
Banker tillbringar sin tid med att hantera risker och osäkerhet.
Att lägga till ytterligare osäkerhet över framtida reglering kommer inte att hjälpa dem att planera eller se till våra intressen som kunder och aktieägare.
Resultatet blir att det inte finns något rätt belopp för lagstadgat kapital.
Om vi hade kommit ihåg det när vi lagstiftade skulle vi ha åstadkommit regler som är betydligt enklare, och parlamentsledamöterna skulle ha besparats det farsartade i att rösta om hundratals ändringsförslag.
