# ID: svediakorp-gov459062
# author: José Manuel García-Margallo y Marfil, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, herr kommissionsledamot, välkommen till parlamentet!
Min roll i denna debatt består uteslutande i att förklara vad som har hänt i parlamentet under kommittéförfarandet och att uttrycka mitt fulla stöd till den ståndpunkt som föredraganden, min kollega Alexander Radwan, har intagit.
Problemen i samband med kommittéförfarandet började för några år sedan, när kommissionen lade fram handlingsplanen för finansiella tjänster för parlamentet, i vilken ett snabbt genomförande av ett fyrtiotal åtgärder inom området för finansiella tjänster föreslogs.
Vid den tidpunkten fick vi höra att det vanliga lagstiftningsförfarandet var för långsamt för att kunna hålla jämna steg med hastigheten på finansmarknaderna.
Jag talade här och hävdade att det i de allra flesta fall inte var parlamentet som var ansvarigt för denna försening, utan snarare rådet.
Nästa steg var det som vi känner som Lamfalussybetänkandet, som namngavs efter den person som hade ansvaret för dess utformning och som, i syfte att åstadkomma en lösning som gick ut på att anpassa hastigheten i förfarandet till hastigheten på marknaderna, föreslog en uppdelning av lagstiftningen i två nivåer.
Den första nivån: allmänna principer, grundläggande riktlinjer.
Den andra nivån: konkreta rättsliga bestämmelser.
Nivå ett: medbeslutande.
Nivå två: total uteslutning av parlamentet.
Vi ombads att avstå ifrån de rättigheter och privilegier som borde ingå i de grundläggande bestämmelserna för alla europeiska parlament.
Det är fullt förståeligt att Europaparlamentet gav uttryck för sin misstanke.
Vi ville bara ha samma möjlighet som rådet.
I händelse av att gränserna överskreds, i händelse av att de som fått ansvaret inte höll sig inom gränserna för sitt mandat, ville vi kunna återkalla detta.
Det var inte möjligt vid den tidpunkten, eftersom det inte var tillåtet enligt fördragen och vi väntade på konstitutionsfördraget.
Vi har nått en situation av övergående natur – och jag vill betona övergående – och jag vill därför hänvisa till den tidsfristklausul som Alexander Radwan nämnde.
Innan tidsfristen löper ut är det nödvändigt att nå en överenskommelse som harmoniserar de båda målen, ett snabbt lagstiftningsförfarande och respekt för parlamentets befogenheter, befogenheter som man i likhet med alla parlament har tillkämpat sig med möda under en lång tid.
Jag vill slutligen förklara vår misstänksamhet genom att påminna om en spansk politiker, känd för sin skicklighet och förmåga att fiffla med reglerna, som sa ” ni stiftar lagarna, men låt mig sköta tillämpningen ”.
Detta är den fara som vi är oroliga för.
