# ID: svediakorp-gov459059
# author: Charlie McCreevy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,081
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. Herr talman!
Jag vill börja med att tacka Alexander Radwan och utskottet för ekonomi och valutafrågor för det utmärkta arbete de utfört i ämnet.
Låt mig betona att arbetet med direktivet om kapitalkrav har varit ett mycket bra exempel på effektivt samarbete mellan parlamentet, rådet och kommissionen.
Med tanke på hur komplicerade dessa frågor är tycker jag att det har varit en verklig prestation.
En modern och accepterad tillsynsram för både kreditinstitut och investeringsbolag är viktig för den finansiella stabiliteten på den europeiska marknaden och för att skapa en neutral arena inte bara inom Europeiska unionen utan även i hela den världsomspännande finansiella världen, att likna vid de länder som också följer Basel II-förfarandet.
Vårt förslag har utarbetats i nära samarbete med medlemsstaterna och finansvärlden och var föremål för omfattande samråd.
Det är i linje med Basel II-avtalet, men tar också hänsyn till europeiska särdrag vid behov.
Till och med de senaste förslagen till behandling av handelsrelaterad verksamhet kommer att ingå.
Förslaget innebär ett regelverk för finansiell verksamhet i EU.
Det innebär en förbättring av det tillsynssystem som för närvarande gäller och som huvudsakligen baseras på lagstadgade kapitalkrav.
Det nya systemet kommer att ha en solid grund med tre pelare.
För det första mer riskkänsliga lagstadgade kapitalkrav som ligger mer i linje med bankernas egen praxis, för det andra ett utvidgat förfarande för tillsyn så att dessa nya krav ska passa bättre och för det tredje informationskrav som innebär större öppenhet och bättre marknadsdisciplin.
Förslaget utgör ett steg mot ett totalt sett mer sofistikerat och förfinat synsätt på tillsyn och riskhantering.
Om förslaget antas kommer EU att bli den första internationella organisation som genomför det nya Basel II-ramverket.
Det blir ett stort steg i riktning mot bättre tillsyn av bankerna och kommer även att göra de europeiska finansmarknaderna effektivare.
Låt mig nu övergå till frågan om kommittéförfarandet.
Som vi alla vet är den här debatten kopplad till den mer omfattande frågan om rådets och Europarlamentets befogenheter i kommittéförfarandena.
Vi behöver se till att lagstiftningsprocessen inte stannar upp.
Jag tror inte att våra medborgare och näringslivet skulle förstå att viktiga lagstiftningsförslag, såsom de som lagts fram i dag, blir blockerade på grund av en fråga som kommittéförfarandet – hur viktig den än är.
Vi behöver hitta ett pragmatiskt sätt att åstadkomma en smidig lagstiftningslösning om kommittéförfarandebestämmelserna i direktivet om kapitalkrav.
Jag välkomnar Europaparlamentets och rådets ansträngningar för att nå en överenskommelse på detta område.
Jag tror att vi alla är överens om att det ligger i alla tre institutionernas intresse att direktivet antas vid den första behandlingen, och det är också vad marknaden vill.
Eftersom kommittéförfarandet är en generell fråga måste vi betrakta den i ett generellt sammanhang.
Kommissionen lade 2002 fram ett förslag till ändring av 1999 års beslut om kommittéförfarandet, följt av ett ändrat förslag under 2004.
Redan i förslaget tog man hänsyn till viktiga beståndsdelar som Europaparlamentet krävde, särskilt att Europaparlamentet och rådet bör stå på jämställd fot när det gäller deras befogenheter i kommittéförfarandet.
Det är i stor utsträckning tack vare parlamentets och framför allt er föredragandes envishet som rådet nu kommer att börja se över beslutet om kommittéförfarandet och använda kommissionens reviderade förslag som grund.
Jag välkomnar ordförandeskapets initiativ att inrätta en grupp av ” ordförandeskapets vänner ” för att inleda diskussionen om kommissionens förslag i rådet.
Detta är ett viktigt steg framåt.
Europaparlamentet måste snarast bekräfta om dess stöd till kommissionens förslag fortfarande gäller, och om det inte gör tydligt ange vad parlamentet vill uppnå.
Kommissionen är beredd att samarbeta med både parlamentet och rådet för att uppnå en tillfredsställande avslutning på denna känsliga fråga så snart som möjligt.
Låt mig bara lämna ytterligare några specifika kommentarer.
Jag förstår Europaparlamentets intresse för att påskynda frågan om dess möjligheter att kontrollera hur kommissionen utövar sina befogenheter.
Men att en tidsfristklausul skulle träda i kraft redan den 1 januari 2007 är alltför tidigt.
Det finns en allvarlig risk för att en sådan drastisk minskning av tidsfristklausulens giltighetstid skulle sända en felaktig och farlig signal till marknaderna om att det är högst osäkert om de nödvändiga åtgärderna för genomförande kommer att antas.
Rådet har angivit att en period om minst två år är acceptabel.
Mot bakgrund av de diskussioner som har ägt rum bedömer kommissionen att det är en rimlig period.
Införandet av en sådan kortare period för att genomföra befogenheter – mycket kortare än den normala tidsperioden på fyra år – är en tydlig betoning av att det finns ett brådskande behov av att finna en solid, varaktig och balanserad lösning för kontroll av kommissionens genomförandebefogenheter för den lagstiftande maktens båda grenar.
Alla institutioner måste samarbeta för att nå denna lösning så snabbt som möjligt.
I det hänseendet noterar kommissionen att under den första hälften av 2007 kommer de första tidsfristklausulerna enligt det så kallade Lamfalussyförfarandet att innebära att kommissionens genomförandebefogenheter börjar avskaffas för två direktiv – direktivet om konglomerat den 11 februari 2007 och direktivet om otillbörlig marknadspåverkan den 12 april 2007.
Eftersom kommissionen lever med åtaganden som den dåvarande ordföranden Romano Prodi och min företrädare Frits Bolkestein gjorde när Europaparlamentet godkände Lamfalussyförfarandet, förstår kommissionen att det skulle vara problematiskt att förnya genomförandebefogenheterna för dessa direktiv, eftersom en övergripande lösning om kommittéförfarandet saknas.
Redan detta borde motivera alla institutioner att göra framsteg.
Om man inte kommer överens skulle det inte bara förstöra andan av samarbete mellan institutionerna, det skulle också vara till skada för vidareutvecklingen av en integrerad marknad för finansiella tjänster, som i stor utsträckning förlitar sig på tillgänglighet för verkställande befogenheter när det gäller ramlagstiftning som fastställts genom medbeslutande.
Jag vill också tillägga att andra politikområden skulle påverkas av en brist på överenskommelse om kommittéförfarandet.
Innan jag avslutar vill jag upprepa min uppmaning till både parlamentet och rådet att arbeta konstruktivt i riktning mot en lösning.
Kommissionen kommer å sin sida att bistå närhelst den kan för att se till att känslan av skyndsamhet när det gäller den här frågan inte mattas av.
Kommissionen har länge erkänt behovet av en lösning, och jag tror att förhållandena nu är mogna för det.
Jag ser fram emot att få höra era kommentarer.
