# ID: svediakorp-gov459048
# author: Erik Meijer (GUE/NGL ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Socialisterna från 1800-talet och det tidiga 1900-talet såg det som ett ideal att det mänskliga samhället skulle baseras på jämlikhet för alla människor och på ömsesidig solidaritet; att människor inte skulle underställas staten eller sina arbetsgivare, och att vi skulle vara fria att fatta våra egna beslut och organisera samhället nedifrån och upp.
De var medvetna om att ingen – inte ens förtryckarna – kan vara helt fria i ett samhälle där en grupp förtrycker en annan.
Denna övertygelse skulle säkerligen ha lett till att dessa gamla socialister, däribland deras store tänkare Karl Marx, skulle ha applåderat de polska arbetarnas protest under 1970- och 1980-talen.
Alla auktoritära regimer som snålar med löner och förmåner medan de samtidigt favoriserar ett litet antal personer förtjänar att gå under genom en massprotest.
Normalt sett riktar sig arbetstagares protester mot stora företags vinstintressen eller mot en regering som anser sig vara högerinriktad.
Detta var sannerligen inte fallet i Polen, där samhället var grundat på socialism, det intellektuella arvet från Marx, gemensamt ägande av produktionsmedlen och jämlikhet för alla.
Den staten var inte en produkt av arbetarklassens kamp utan av det sätt som segrarna, efter andra världskriget, fördelade sina militära intressesfärer.
Folket upplevde i det ögonblicket att verkligheten var raka motsatsen till det som socialisterna påstod sig eftersträva.
Det är ett av skälen till att jag vid ett möte i Nederländerna under mitten av 1980-talet talade om solidaritet med den förtryckta oberoende fackföreningen i Polen Jag har aldrig delat åsikten att arbetare bör vara nöjda med sina ledare när de kallar sig för socialister eller kommunister.
Under tiden talar personer med helt olika åsikter om arvet efter Solidaritet, både i och utanför Polen.
För en grupp representerade den en återgång till Pilsudskis konservativa Polen under mellankrigsperioden; för en annan grupp var den nödvändig för att ersätta den parodi på socialism som utformades efter 1945 med en äkta socialistisk demokrati.
Den förra åsikten tycks för närvarande ha övertaget.
Fastän jag inte sörjer detta anser jag att motstånd mot oacceptabelt styre är alla individers medfödda rättighet och ser Solidaritet som ett inspirerande exempel.
