# ID: svediakorp-gov459008
# author: Jean-Marie Le Pen (NI ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 551
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Sist men inte minst är det min tur att välkomna våra nya kolleger från Rumänien och Bulgarien.
Jag hoppas att de kommer att återge det franska språket och den franska kulturen en del av den glans som har gått förlorad här i och med de successiva utvidgningarna, särskilt anslutningen av länderna i norra Europa och Central- och Östeuropa.
Jag glömmer inte viktiga undantag som vår bortgångna kollega från Polen, Filip Adwent, utgör.
Jag välkomnar särskilt våra fem kolleger och vänner från partiet Romania Mare i det framstående landet Rumänien och vår bulgariska kollega från partiet Attack.
De är här som observatörer i Europaparlamentet samtidigt som Turkiet den 3 oktober 2005 kommer att inleda förhandlingar om medlemskap, trots att landets anslutning var en av anledningarna till att konstitutionen förkastades, och utan att Turkiet har erkänt Republiken Cypern eller ens vill göra det.
Eftersom 10 procent av landets befolkning är av turkiskt ursprung anser jag att Bulgarien påverkas extra mycket av denna stora händelse.
Jag hoppas att våra kolleger vet att de kan räkna med vårt stöd i parlamentet för att försvara våra fosterländers Europa mot destruktiv globalisering och strömmen av invandrare.
Jag noterar med intresse den själaringning som Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso just har ringt för den hädangångna europeiska konstitutionen.
Som rationell demokrat har han dragit lärdom av omröstningarna i Frankrike och Nederländerna och skrotat denna frihetsförintande text.
För en gångs skull närmar sig lagen moralen.
Folkets åsikt väger tyngre än teknokraternas, trots de olika påtryckningar som utövades av de stora professionella sanningssägarna.
När det gäller budgetplanen för 2007 – 2013 riskerar den fransk-brittiska striden om rabatten och den gemensamma budgetpolitiken att fortsätta om inte gemenskapsbudgeten ökas med mer än 1 procent av BNP för att tillgodose de central- och östeuropeiska ländernas behov.
I den här frågan kommer vi att motarbeta alla former av tillbakagång eller reträtt från Jacques Chiracs och den franska regeringens sida när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken.
Som trogna allierade med amerikanerna har britterna endast två målsättningar under sitt sex månader långa ordförandeskap: att inleda Turkiets anslutning och garantera antagandet av Bolkestein-direktivet om tjänster, som de har skrutit så mycket om.
Vi kommer att motsätta oss båda dessa mål.
Jacques Chirac begärde helt skamlöst att kommissionen skulle ingripa i Hewlett Packard-affären, med dess 1 240 tvångsuppsägningar.
Han skämde ut sig själv och Frankrike offentligt.
Det är i själva verket inte kommissionens sak att lägga sig i företagens interna ledning.
Det är bara naturligt att beslut som fattas för att skydda franska ekonomiska och sociala intressen bör fattas i Paris och inte i Bryssel eller Genève.
Endast 2007 års presidentval i Frankrike, som följer i kölvattnet av de omvälvande händelserna den 29 maj 2005, kommer att innebära en verklig brytning med eurointernationalismen och prägeln av avståndstagande.
Det är en brytning som alla sanna européer har väntat på.
Detta blir en återgång till nationella idéer och ekonomisk patriotism i folkets tjänst.
Eftersom jag har den stora förmånen att ha företrädesrätt anser jag mig själv vara den mest övertygande talesmannen för detta i Frankrike och i Europa.
