# ID: svediakorp-gov459007
# author: Brian Crowley, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 667
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag vill tacka vice premiärminister John Prescott och kommissionsledamot Margot Wallström för att de är närvarande här i dag.
Jag vill också tacka Daniel Cohn-Bendit för att han som vanligt offrat så mycket tid på mig.
Vad vi har sett här i dag är förmågan hos en institution som vår att höja våra röster i djup oro och ändå inte lyckas komma med någon lösning.
För om vi i slutändan verkligen vill svara på vad som sker i dagens europeiska union måste vi först inse att hur vi än uppfattar krisen betraktar folket det inte som en kris.
För 90 procent av folket står Europeiska unionen inte för någon positiv bild av betydelse.
Den betraktas som störande, alltför betungande och, faktiskt, likgiltig när det gäller människors vardagliga problem.
Det är viktigt att vara realistiska när vi överväger antalet frågor som vår organisation kan ta itu med inom sitt styre.
Jag har hört personer tala här i dag om hur fel det var av José Manuel Barroso att tala om att kommissionen ska dra tillbaka x antal direktiv, eller att den ska reducera antalet gällande direktiv.
Talmannen för vårt eget parlament sa i dag att det finns 56 olika direktiv som avser försäljning och framställning av varor för att tillhandahålla dem på marknaden och för tjänster.
Det finns 16 individuella direktiv som avser inköp, marknadsföring och företeende av konstgödsel till salu.
Det måste väl vara möjligt att sammanföra dessa i ett enda direktiv.
Det kanske rör sig om en språk- och tolkningsskillnad, och att det som kommissionens ordförande menade var konsolidering eller kodifiering, vilket sker inom alla regeringar.
Det finns ingen anledning till att varje enskild institution inte skulle se över sitt område noggrant och besluta vilka frågor som är viktigast och hur lagstiftningen skulle kunna förbättras och göras mer relevant för folket.
De utmaningar som vi står inför i dag gäller inte en avlägsen framtid, eller ens en sviktande ideologi i det förflutna.
De utmaningar vi står inför i dag gäller försäkran om att kunna skapa en lämplig struktur för EU under 2000-talet.
Finansiering är en huvudfråga, och vi måste nå en överenskommelse om budgetplanen.
Medlemsstaterna måste bidra till den centrala budgeten för att vi ska kunna hjälpa de länder som har det största behovet, och för att vi ska kunna fortsätta att driva fram EU som ett dynamiskt, nyskapande och kreativt centrum.
Vi måste också försöka se till att vi i den processen inte kastar ut barnet med badvattnet.
Det finns personer som nyligen har försökt binda samman den gemensamma jordbrukspolitiken med budgetplanen.
Det var ett misstag, och man får hoppas att dessa personer nu viker från den ståndpunkten.
Det är också viktigt att vi i parlamentet ser på vår roll på ett ansvarsfullt sätt och att vi inte drar oss ur beslutet när vi inte tycker om eller instämmer i lagstiftningen – som vi gjorde i fråga om direktivet om datorrelaterade uppfinningar, som vi försöker göra i fråga om tjänstedirektivet och som vi har gjort i fråga om många andra föreslagna direktiv.
Vår roll som lagstiftare är att lagstifta.
Det innebär svåra beslut.
Det innebär att det kommer att förekomma meningsskiljaktigheter mellan oss i kammaren.
Dessa meningsskiljaktigheter är inte av personligt slag, utan handlar om att vi har olika syn på hur vi bör agera för en god framtid.
När vi talar om frihetens, säkerhetens och rättvisans område är det slutligen rättvisan som måste stå främst bland dessa mål och ideal, för om vi inte kan garantera människor att deras individuella rättigheter och friheter är skyddade har vi misslyckats med vår främsta skyldighet som lagstiftare, nämligen att se till att de lagar som vi antar inte enbart skyddar allmänhetens bästa utan också är utan negativa följder för minoriteten.
