# ID: svediakorp-gov458962
# author: Louis Michel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,470
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Den livsmedelskris som Niger för närvarande är utsatt för är oacceptabel.
Den är oacceptabel därför att befolkningar, och särskilt barn, svälter och har ett stort behov av hjälp.
Men sättet som denna kris har utnyttjats på för att kritisera givarnas saktfärdighet och anklaga dem för att misslyckas med att bistå människor i nöd föranleder mig att komma med några påpekanden som endast syftar till att lägga fram en objektiv analys av den rådande situationen i Niger och erbjuda riktig information, åtminstone i fråga om EU: s stöd.
Niger är ett av de fattigaste länderna på vår planet.
Det är en del av det torraste området i Sahel, där livsmedelsförsörjningen alltid hänger på en tråd.
Livsmedelsförsörjningen i Niger är extremt osäker, och undernäring är ett återkommande problem.
Minsta osäkerhet i klimatet, till exempel brist på regn eller rentav rovdjur som förstör skördarna, vare sig det är fåglar eller gräshoppor, och minsta förändring av marknadspriset orsakar omedelbart livsmedelsbrist.
Människor förbrukar sina lager alltför snart, magasinen är tomma från april och det blir ont om livsmedelsprodukter på marknaderna, eller också säljs de till skyhöga priser.
Människor får lov att vänta till nästa skörd i september eller oktober, i förhoppningen, naturligtvis, att det faller normalt med regn för årstiden.
Den kris som vi har för närvarande är emellertid allvarligare än under tidigare år.
Gräshoppsinvasionen i slutet av sommaren 2004 och bristen på regn i flera områden i Sahel, särskilt i vissa områden i Niger, resulterade i en mycket mager skörd.
Så länge sedan som i september 2004 avdelade kommissionen 25,5 miljoner euro för kampen mot gräshopporna i de värst drabbade länderna i Sahel, dvs.
Senegal, Tchad, Mauretanien, Mali och Niger, och medel har anslagits till FN: s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor (FAO).
Så långt tillbaka som i februari – mars 2005 visade sig varningstecknen på en svår livsmedelsbrist i Niger.
Priset på säd steg snabbt, priset på boskap sjönk, massor av boskapshjordar förflyttades i förtid och brist på lokala livsmedelsprodukter uppstod på marknaderna.
Efter information från den nationella byrån för att förhindra och hantera livsmedelskriser, och med starkt stöd från kommissionen, avsatte Nigers regering medel för att köpa 42 000 ton säd som såldes vidare billigt, och man delade ut livsmedel som ersättning för högintensivt arbete.
Världslivsmedelsprogrammet för sin del ingrep för att stödja den nationella byrån och vädjade om 2,3 miljoner euro, vilket kommissionen omedelbart reagerade på med ett anslag på 1 miljon euro.
På grund av bristen på exakta uppgifter kunde vid den tidpunkten ingen, vare sig regeringen, Världslivsmedelsprogrammet eller de icke-statliga organisationerna, bedöma om det var en något svårare kris än under de gångna åren, eller om det var en allvarlig livsmedelskris.
Kommissionen kontaktade följaktligen hjälporganisationer för att få höra deras analyser, och framför allt deras planer, eftersom vi inte fick någon begäran om medel vid den tidpunkten.
Ingen av de icke-statliga organisationerna och inget av de organ som vi för närvarande arbetar tillsammans med kontaktade oss med någon vädjan, vilket vanligen är fallet eftersom kommissionen, som ni känner till, inte själv deltar i denna typ av ingripanden.
Inte förrän i slutet av maj och början av juni avslöjade de granskningar av livsmedelsförsörjningen som genomfördes i vissa områden i landet vilken kris som var på gång.
Det var då som de humanitära partnerna visade sig.
Kommissionen fattade alltså genom Kontoret för humanitärt bistånd (ECHO) två brådskande beslut om att ställa ett totalt belopp på 6,3 miljoner euro till förfogande.
Det är den kronologiska ordningen i det som skett.
Hur ser situationen ut i dag?
I en utvärdering som ECHO nyligen genomförde fastslogs att livsmedelsbehoven i dag täcks i tillräcklig utsträckning, även om det förekommer vissa förseningar när hjälpen ska genomföras.
Kommissionen är uppenbarligen beredd att öka sitt bistånd om det visar sig att det finns ytterligare behov.
Det som för närvarande behövs är effektiv samordning mellan partnerna lokalt för att de ska lyckas när de riktar in sig på områdena och för att de ska skynda på hjälpen.
Kommissionen har också avsatt 2 miljoner euro för Mali, 4,6 miljoner euro för Eritrea och 4,5 miljoner euro för Etiopien.
Dessa länder har också drabbats av krissituationer i livsmedelsförsörjningen.
Denna kris angår oss och vi bör alla helt och fullt dra lärdom av den.
För min del kan jag se två viktiga lärdomar.
När det gäller i första hand Niger är det väsentligt att, förutom humanitära ansträngningar, finna en långsiktig lösning på landets sårbarhet, genom att förbättra strategin för livsmedelssäkerheten.
Det är just denna politik som kommissionen i många år har bedrivit i ett försök att reagera på denna kris i ett längre perspektiv.
Jag hänvisar huvudsakligen till bevattningsprojekt, projekt för att bygga reservoarer osv., vilka stöds med gemenskapsmedel.
Nigers nationella system för tidig varning och mekanismer för att upptäcka livsmedelsbrister måste stödjas och förbättras.
Program för landsbygdsutveckling och organisation av marknaden är en del av detta mål, liksom skolmåltider.
Kommissionen är Nigers huvudsakliga givare.
Genom den nionde Europeiska utvecklingsfonden har landet kunnat erhålla medel på närmare 400 miljoner euro, inklusive 60,6 miljoner euro för utveckling av livsmedelssäkerheten.
Under budgetposten livsmedelssäkerhet avsätts 15 miljoner euro till ett stödprogram (2004 – 2006) för den nationella byrån för förebyggande och hantering av livsmedelskriser.
Med undantag av ett litet antal europeiska länder är kommissionen emellertid praktiskt taget ensam om att hjälpa detta land.
I de debatter som inleds nästa år om anslag efter den nionde Europeiska utvecklingsfonden kommer man utan tvivel att ta hänsyn till de lärdomar som har dragits av denna livsmedelskris.
Det måste ändå påpekas redan nu att vad än kommissionen kan göra för Niger så är utmaningen fortfarande enorm.
Det kommer att bli svårt att svara upp till den utan ett mer påtagligt utvecklingsstöd från hela världssamfundet.
Som ni vet prioriterar kommissionen en ökning av medlen för utvecklingsstöd, och detta kommer att vara vårt budskap i New York.
Med hänsyn till reaktionen från de internationella hjälporganisationerna beklagar jag för det andra att jag tvingas konstatera att den kunde ha varit bättre samordnad och samordnats bättre med Nigers regering och med hjälporganisationerna, vare sig det handlar om icke-statliga organisationer eller FN: s organ, och vare sig det handlar om tidpunkten för varning och upptäckt eller om när man reagerade på krisen och riktade in sig på behoven.
Kommissionen är beredd att stödja en oberoende utvärdering som syftar till att identifiera metoder för att förbättra samordningen av stödet i en liknande situation.
Jag skulle vilja säga ett par ord om givarnas åtgärder.
Jag medger att jag är oroad – det vill jag inte dölja – av de påpekanden som gjorts av vissa humanitära organisationer.
Som givare kunde kommissionen ha agerat snabbare om den under våren, nere på plats, hade funnit de humanitära organisationer som den hade hoppats påträffa.
Men jag kan notera att så snart mediamaskinen satte fart var det inte längre svårt att finna partner som var beredda att komma till Niger.
Jag har alltid hyllat expertisen och engagemanget hos de humanitära organisationer som är våra partner, men de påpekanden som jag hörde från flera av dem om livsmedelskrisen i Afrika, vare sig det gällde Sahel, Afrikas horn eller Sydafrika, med innehållet att problemet berodde på otillräcklig respons från givarna, förvånade mig.
Det är att forcera det intellektuellt när man resonerar på detta sätt.
Livsmedelskriserna i Afrika är – som ni är väl medvetna om – komplexa fenomen som beror på flera faktorer: klimatet, demografin, befolkningens hälsotillstånd – man behöver till exempel bara tänka på de förfärliga effekterna av aids i södra Afrika till följd av försämrad fysisk motståndskraft – samt politiskt och ekonomiskt styre.
Att påstå att givarstöd skulle vara tillräckligt för att förhindra dessa kriser anser jag inte är helt rättvist.
Det är dessutom en något patriarkalisk och moralistisk attityd, som jag ogillar.
Ni kan vara säkra på att kommissionen kommer att fortsätta att vara ytterst vaksam, och jag hoppas att vi från och med nu, när vi blir medvetna om ett problem och när man vädjar om hjälp, kommer att finna arbetsorganisationer och partnerorganisationer som gör det möjligt för oss att arbeta snabbare.
