# ID: svediakorp-gov458956
# author: Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 401
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot!
Den 28 augusti sa Kofi Annan: ” Vi bär alla ett ansvar för hungersnöden i Niger ”.
Måste vi göra likadant?
I själva verket skickade jag ett brev till er i april där jag ställde frågor om hotet för hungersnöd i Niger.
Jag tar också tillfället i akt att tacka för er respons.
Men det är så det är.
Vi måste alltid först se förfärliga bilder på våra TV-skärmar innan vi ingriper.
Så sent som i juni vägrade Nigers regering, som länge har förnekat omfattningen av krisen, att tillåta att nödsändningar med matransoner delades ut gratis.
Man sade sig göra detta för att undvika en destabilisering av marknaden, medan vi mycket väl vet att de fattigaste människorna inte kunde få tag på eller inte hade råd med dessa livsmedel som hade ett rimligt pris och var subventionerade.
Vi återkommer därför till samma fråga: vad gör vi för detta döende Afrika i förfall?
Det kan medges att världen slutligen har vänt sin uppmärksamhet mot Nigers öde.
Hjälpen har slutligen kommit.
Givarna insåg att denna kris handlade om verklig hungersnöd, som drabbade en tredjedel av Nigers befolkning, 3,6 miljoner människor, vilket är ett stort antal.
Det vi fortfarande kan uppmana till i vår resolution är att det bistånd som avsätts för dessa befolkningar ska motsvara det befintliga behovet, och att det naturligtvis ska nå de svagaste människorna, utan undantag.
Inte heller i det här fallet berättar jag någonting för er som ni inte visste tidigare.
Jag hänvisar särskilt till exempelvis nomadbefolkningen, som inte nödvändigtvis finns med i Världslivsmedelsprogrammet och som har förlorat nästan all sin boskap, som också håller på att hungra ihjäl.
Följaktligen har ett antal självmord konstaterats bland fulanifolket, stolta människor som inte klarar av att tigga.
Denna hungersnöd påminner oss också om att vi måste föra en verklig politik för utvecklingsbistånd.
Herr kommissionsledamot!
Jag är väl medveten om att ni kan underbygga era ord med siffror och åtgärder.
Vilket hållbart utvecklingsprojekt genomför kommissionen därför för Niger?
För Afrika?
Hur är det med stödet till jordbruksexporten?
Alla dessa frågor kommer ständigt att ställas, men jag menar att det verkligen är dags att lösa dem på EU-nivå.
