# ID: svediakorp-gov458955
# author: Panagiotis Beglitis (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 370
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi står inför en kärv verklighet: i fattiga länder, särskilt länderna i Afrika söder om Sahara, råder det hungersnöd och rika länder kommer med löften.
Klimatförändringar på vår planet orsakar störst skador i underutvecklade länder och bland fattiga befolkningar, vilket visade sig i New Orleans och i samband med den utdragna torkan och temperaturhöjningarna i Afrika.
Ledarna för FN: s medlemsstater, som ska mötas i New York, måste slutligen inse vilka de har ett ansvar inför och de måste övergå från uttalanden till verkliga åtgärder.
Den dramatiska hungersnöd som folken i Afrika drabbats av visar att man måste planera för ett globalt strategiskt stöd, inte försenade barmhärtighetsåtgärder.
Det mål som satts upp av G8, nämligen att i man första hand ska bekämpa fattigdom och hunger i Afrika hänger samman med direkta och djärva beslut.
Men det undermineras av medlemmarnas inställning.
Ett typexempel är den fortsatta förseningen när det handlar om att faktiskt avskriva de fattiga ländernas skulder.
Den anarkistiska avregleringen av den internationella handeln med jordbruksprodukter ökar gapet mellan de utvecklade länderna och utvecklingsländerna.
Den globala livsmedelskrisen har nu en strukturerad form.
Den hotar stabiliteten, och här krävs internationellt strukturerat ingripande.
Även om det humanitära stödet måste ökas kan det ur denna synvinkel inte innebära någon lösning på Afrikas allvarliga problem.
Krisen i Niger har bekräftat den allvarliga bristen i FN: s och EU: s mekanismer för tidig varning och förebyggande.
Som det visar sig i fallet med Niger medför denna brist att finansieringen av humanitär hjälp i efterhand ökar enormt.
Icke desto mindre kommer alla strategier som även i fortsättningen uteslutande grundar sig på generöst internationellt humanitärt bistånd – Kofi Annan har begärt en tiodubbel ökning av FN: s biståndsfond – att vara ineffektiva på lång sikt, om inte världssamfundet påbörjar en ” grön revolution ” i Afrika.
Långtgående förändringar och reformer krävs inom stat, samhälle, ekonomi och jordbruksproduktion.
EU har jämförelsevis stora komparativa fördelar i Afrika och måste genomföra de viktiga beslut som man fattade i ministerrådet den 24 maj 2005.
