# ID: svediakorp-gov458945
# author: Avril Doyle (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 486
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag instämmer fullständigt i detta utmärkta betänkande av föredraganden John Bowis, men jag inser att man inte med endast två minuter kan göra ämnet allvarliga och försummade sjukdomar i utvecklingsländer någon rättvisa.
År 2002 dog 1,8 miljoner människor i enbart tuberkulos; 2,2 miljarder befinner sig i farozonen för malaria, som kan förebyggas och botas under förutsättning att tillräckligt med artemisininbaserad kombinationsterapi eller den nya kombinationsterapin finns tillgänglig; 39,4 miljoner människor lever med hiv-virus, och bara under det senaste året har 3,1 miljoner dött i aids, huvudsakligen i länderna i Afrika söder om Sahara.
Endast 700 000 av de sex miljoner som behövde antiretroviral behandling kunde få det.
De mänskliga, sociala och ekonomiska följdverkningarna av detta är oberäkneliga.
60 miljoner människor, återigen i länderna i Afrika söder om Sahara, riskerar att drabbas av sömnsjuka på grund av tsetseflugan.
2 500 miljoner människor – två femtedelar av världens befolkning – riskerar att smittas av denguefeber, en annan moskitburen infektion, som nu är endemisk i 100 länder, utan att någon särskild behandling eller ens ett vaccin ännu finns.
Det finns ännu ingen särskild behandling eller något vaccin tillgängligt mot ebolavirusets härjningar, som har varit förstasidesstoff under de senaste åren i dessa trakter, och som har dödat 1 200 personer sedan viruset först upptäcktes.
Listan över försummade sjukdomar fortsätter.
Vi skulle också kunna tillägga, som vår föredragande gör, de 121 miljoner människor som lever med depression.
Närmare nio procent av världens män och närmare tio procent av kvinnorna lider av depressiva tillstånd årligen.
873 000 människor begår självmord, och detta är förmodligen en alltför låg beräkning.
50 miljoner lever med epilepsi, över 80 procent av dem i utvecklingsländerna; 24 miljoner lever med schizofreni; 37 miljoner lever med demens, huvudsakligen alzheimer, och med en åldrande befolkning ökar antalet ständigt.
Slutligen, vi har räknat upp problemen, men vilka är orsakerna?
Brist på rent vatten, brist på hygien, brist på grundläggande läkemedel, kostnaden för grundläggande läkemedel, frågor om läkemedelsresistens, ineffektiva bekämpnings- och läkemedel, läkemedelsförgiftning, men framför allt, huvudorsaken är brist på politisk vilja i i-världen att göra något åt det.
Vårt gensvar på sarspandemin visar vad vi kan göra om vi prioriterar smittsamma sjukdomar.
Detta ledde till inrättandet av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, och det finns, som vår utmärkte föredragande påpekade, ett trängande behov av samma dynamiska tillvägagångssätt när det gäller att ta itu med andra allvarliga globala sjukdomar.
John Bowis ledde oss när det gällde Centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, och han ledsagade oss här i detta betänkande.
Tack, John, du har gjort ett utmärkt arbete.
