# ID: svediakorp-gov458943
# author: Bastiaan Belder, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Trots att fattigdomsrelaterade sjukdomar skördar många offer får hiv / aids, malaria, tuberkulos och flera andra sjukdomar fortfarande alltför lite uppmärksamhet.
I vissa fall är tillgången på säkra och effektiva mediciner otillräcklig, och skulle de gå att få tag på gör priset att de sjuka många gånger inte har råd med dem.
I Bowisbetänkandet framhålls att konsekvensen av detta blir att i princip endast fattiga människor drabbas, eftersom det inte finns några lönsamma marknader för medicinerna.
Som vi har sett med tuberkulos och malaria kan förnyade sjukdomsutbrott förklaras med otillräckliga investeringar i FoU.
Om en förändring ska ske fordras gemensamma insatser på internationell nivå.
Detta illustrerar vikten av det dynamiska synsätt som efterlyses i Bowisbetänkandet.
Trots att vissa sjukdomar inte får tillräcklig uppmärksamhet ens i utvecklingsländerna vore det värdefullt om man i Europa tog initiativ till att stödja kontrollen av dem.
Den sjukdom man först kommer att tänka på är lepra.
Borde inte större uppmärksamhet ha ägnats åt denna sjukdom i betänkandet?
Har kommissionen redan tagit initiativ till åtgärder för att bekämpa lepra?
I Bowisbetänkandet konstateras bl.a. att vi ska se till att EU, i samarbete med medlemsstaterna, agerar på ett verklighetsförankrat och lättförståeligt sätt.
Om vi emellertid anser att regeringarna och industrin ska uppfylla de åtaganden som ålagts dem av världssamfundet är hoppet om konkreta förbättringar på fältet relativt litet.
Hälsa är inte något som kan tvingas fram, utan ett resultat av att man med stöd av lokalbefolkningen förbättrar sjuk- och hälsovården.
Avslutningsvis är det viktigt med en övergripande förståelse av problemet.
Även om det finns ett starkt samband mellan sjukdom och fattigdom är det inte särskilt klokt att sätta likhetstecken mellan kontrollen över specifika sjukdomar och målet att uppnå en generell fattigdomsminskning.
Förståelse är av avgörande betydelse för parlamentarisk kontroll när det gäller de politiska åtgärderna och deras effektivitet.
Jag vill än en gång tacka John Bowis för hans tankeväckande betänkande.
