# ID: svediakorp-gov458882
# author: Thierry Cornillet (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 984
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Turism är den största globala ekonomiska verksamheten, både när det gäller omsättning och antal arbetstillfällen.
Den är en av de mest dynamiska sektorerna i världen, även om den är oerhört instabil och mycket känslig, särskilt när det har skett terroristattentat.
Tänk bara på dem den 11 september som skapade en sådan plötslig nedgång i turistverksamheten.
Utvecklingsländerna var de första som drabbades av detta bakslag.
Ett utmärkande särdrag för turistekonomin är att den spänner över oerhört många områden.
Den leder naturligtvis till en utveckling av hotell och andra former av logi, t.ex. stugor med egenhushåll och familjedrivna gästhus, som ligger utanför det egentliga hotellsystemet.
Den ger upphov till restauranger som är eller inte är knutna till hotell.
Den gör det möjligt att utbilda personal inte bara till de yrken som associeras med hotell- och cateringbranschen, utan även i språk.
Den leder till en oerhört vittomspännande ekonomisk verksamhet med alla typer av försäljningsfolk som gärna tillgodoser kraven från t.ex. personer som har glömt sin tandkräm eller sina mediciner eller som vill ha croissanter varje morgon på sitt hotell.
Turismens utveckling påverkar alla områden inom livsmedelsbranschen, för att nu inte nämna alla souveniraffärer som finns.
Turismen i sig skapar dessutom en mycket stor efterfrågan på olika typer av infrastruktur, framför allt flygplatser men även hamnar och större vägar samt mindre vägar som leder till turistorter och andra platser.
Turismen främjar dessutom specifika efterfrågepåverkande områden som traditionellt faller under statens ansvar; det kan handla om säkerhets- eller folkhälsofrågor.
Jag återkommer till denna punkt.
Eftersom turismen spänner över så många olika områden garanterar den därför en faktisk ekonomisk utveckling, men det slutar inte där.
Turismen leder också till bevarande av mark och bättre miljöskydd.
Saken är den att vi nu, i och med inrättandet av världsarv, allvarligt bedömer vilka platser som ska skyddas, utan att vi för den skull på ett i och för sig lovvärt sätt gör dem oåtkomliga, så att det blir möjligt att utnyttja dem på ett ” intelligent ” sätt för turiständamål.
Turismen är också en faktor för demokrati och politisk stabilitet, eftersom turister som inte vill köpa paketresor ser ett land som öppnas för dem, därför att turismen är berikande och bildande på ett sätt som, vilket alla känner till, undergräver diktaturer, därför att turismen kan skapa etiska regler, särskilt när det gäller barnarbete, och därför att idén med rättvis turism, som faktiskt utgör en form av avrådan, börjar få fotfäste i vår del av världen.
Turismen är slutligen en viktig faktor inom folkhälsa och utbildning.
Hälsorisker är helt och hållet fel typ av reklam.
Kom ihåg problemet med Ebolaviruset i Kongo och på andra håll.
Samma sak gäller emellertid malaria, vilket leder till att länderna blir mycket mer lyhörda för behovet av att utrota dessa sjukdomar.
Turismen är oerhört krävande när det gäller ordentliga sjukvårdsinfrastrukturer, som naturligtvis även kommer lokalbefolkningen till godo.
Turismen är avslutningsvis en faktor inom utbildningen eftersom den leder till att människor lär sig språk och därmed vidgar sina sinnen.
Låt oss inte lura oss själva.
Turismen kan också orsaka störningar och leda till missförhållanden.
Jag ger bara två exempel.
Det första är sexturismen, som vissa länder tydligen ser som ett utvecklingsmedel eftersom de inte skapar egna resurser för att förhindra den.
Det andra är fastighetsspekulation, särskilt den som innebär att inflytelserika familjer köper upp egendom eller att områden förstörs, om man inte är försiktig.
Det faktum att turismen är världens mest omfattande form av ekonomisk verksamhet och att den kan vara en ekonomisk hävstång för utvecklingsländer, kan inte vara likgiltigt för EU.
Turismen måste därför integreras bättre i alla former av det stöd vi erbjuder.
Detta gäller naturligtvis alla våra program, t.ex.
Europeiska utvecklingsfonden (EUF), Meda eller Asean.
Den procentuella andel av dessa fonder som direkt är avsedd för turismutvecklingsprojekt måste ökas.
Vi själva måste stärka våra egna strukturer.
Det gläder mig att kommissionsledamot Louis Michel är närvarande i kammaren, eftersom det som jag just har sagt inte bara gäller generaldirektoratet för näringsliv, utan även generaldirektoratet för bistånd, och avdelningarna för turism inom båda dessa generaldirektorat bör förstärkas.
Vi behöver hjälp med att stärka det offentlig-privata partnerskapet.
Låt oss inte lura oss själva.
Den offentliga sektorn kommer inte att ta hand om all turismutveckling.
Genom det stöd den ger genom oss och genom den stimulans detta ger upphov till, särskilt när det gäller skapande av viktig infrastruktur, kan emellertid offentliga sektorn hjälpa turismen att utvecklas ytterligare.
Avslutningsvis måste turismen ge upphov till en etisk reflexion i Europeiska unionen och mer allmänt på en global nivå.
För att förhindra korruption och skoningslös spekulation i alla dess former kan man inte hjälpa alla överallt.
Man måste fundera över hur man kan stoppa sexturismen och, i synnerhet, de former av rättsliga åtgärder som vi har tillgång till i våra egna länder.
Särskilt när det gäller barnarbete måste vi vara säkra på vilken situation som råder avseende arbetsförhållanden och medborgerliga friheter i utvecklingsländerna.
Turismen, som ger kunskap om andra folk och ger utbyte av erfarenheter, erbjuder en lovande väg för utvecklingsländerna.
Slutligen: människor som besöker andra länder är kanske mer medvetna än andra om det akuta behovet att öka och kanalisera det internationella biståndet.
Att detta bistånd finns blir uppenbart för dem.
När folk har sett bevis på det, visar de intresse, och när de har blivit intresserade skänker de pengar på ett mycket mer synligt sätt.
