# ID: svediakorp-gov458844
# author: Markos Kyprianou, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 479
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Först av allt vill jag tacka Europaparlamentets ledamöter för en mycket intressant debatt.
Jag har också noga lyssnat till de förslag och synpunkter som har kommit till uttryck.
Självklart kan jag inte kommentera alla på så kort tid, men jag har noterat dem och kommer givetvis att beakta dem mycket noga.
Faktum är att det finns en skillnad mellan män och kvinnor när det gäller hälsa.
Dels har vi frågan om sjukdomar som påverkar båda könen, men som antingen vad avser diagnos eller behandling skiljer sig åt för kvinnor, och så har vi förstås även sjukdomar som särskilt drabbar kvinnor.
Det här är något vi måste ta i beaktande när vi utarbetar politiken inom hälsovårdsområdet.
Jag ska självklart inte ta upp alla enskilda sjukdomar som har nämnts.
Vad jag kan säga är dock att vårt nya program innehåller särskilda bestämmelser och ger oss redskap för att uppmärksamma vissa specifika sjukdomar.
Alla kan naturligtvis inte täckas, men vi bör kunna fastställa prioriteringar gemensamt när tiden är inne att anta programmet.
Här kommer jag förstås till en grundläggande fråga som jag vill ta upp, nämligen behovet av pengar, eftersom allt som har sagts här är mycket bra och riktigt.
Det är verkligen precis vad vi skulle behöva, men utan nödvändig finansiering kan detta inte uppnås.
Det innebär först och främst att medlemsstaterna måste öronmärka en del av sin budget för detta område och jag instämmer i vad som sägs i betänkandet om att uppmuntra till användning av strukturfondsmedel för att investera i hälsosektorn.
Det är ett mycket bra förslag och jag uppmanar enträget alla medlemsstater, särskilt de nya, att använda sig av denna mekanism.
Men även på gemenskapsnivå behöver vi den finansiering vi har begärt om vi ska kunna genomföra de program vi föreslår.
Jag är medveten om parlamentets positiva attityd i denna fråga och jag är beroende av parlamentets stöd för att lösa de problem som finns när det gäller att anta en budgetplan för nästa budgetperiod.
Jag vill också säga att vi måste förstå att många frågor faller under medlemsstaternas behörighetsområde.
Tillhandahållandet av sjukvård, hälsovårdssystemen – allt detta är medlemsstaternas ansvar.
Som jag redan har sagt måste vi använda alla icke-lagstiftande medel vi förfogar över för att utveckla politiken inom detta område.
Tidigare nämndes dock exempelvis frågan om mammografiundersökningar för att upptäcka bröstcancer, något som ännu inte har införts i alla medlemsstater, vilket också pekar på en svaghet.
Jag tror att insamlandet av data och information om medlemsstaterna inom dessa områden kommer att sätta betydande press på dem att genomföra just dessa rekommendationer och de riktlinjer de har enats om.
Avslutningsvis vill jag återigen gratulera föredraganden och parlamentet till detta initiativ.
