# ID: svediakorp-gov458827
# author: Lydia Schenardi (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Detta betänkande är anmärkningsvärt innehållsrikt och visar en långtgående ambition inom de områden som berörs.
Vi vet emellertid att vi varken har de mänskliga eller materiella resurserna för att bemöta krav av denna omfattning, och jag tror att en viss ödmjukhet bör vägleda vårt arbete.
I en tid när vi ger alla möjlighet att dra fördel av tekniska uppfinningar och när vi oroar oss över hur energi och livsmedel fördelas, är det sant att det är hög tid att vi funderar på att inrätta en europeisk bank för hälsa och förebyggande hälsovård.
Det är ganska uppenbart att en stor del av befolkningen i de länder som nyligen har anslutit sig till EU står utanför de offentliga hälsovårdssystemen.
Dessa människor ställer inga frågor om hälsovård.
Bör vi inte därför tänka oss att förse dem med hälsovård genom kampanjer, vaccinationer och primärvård som oavsett kön kan tillhandahållas av mobila vårdlag och med mobil utrustning?
I våra gamla medlemsländer har rätten till hälsovård förvisso blivit ett ovedersägligt faktum, men detsamma kan inte sägas om dessa länder, där hälsa och social trygghet alltför ofta är till för dem som har betalat för att åtnjuta denna trygghet.
Situationen är därför sådan att outbildade och arbetslösa män och kvinnor, äldre personer och ensamstående föräldrar inte har tillgång till den mest grundläggande vård.
Bortsett från eventuella strukturfondsmedel, exempelvis bidrag till hälsovårdsstrukturer som redan har inrättats i dessa länder, är det av största vikt att man ser till att dessa samhällsgrupper garanteras en lägsta hälsoskyddsnivå.
Det vore därför klokt att börja med barnen, eftersom vi vet att olösliga problem kan tillstöta om vi inte har förebyggande och grundläggande barnhälsovård.
Beroende på befintliga behov kan det sedan finnas skäl att prioritera de områden där sjukdomsförhållandena är mest påtagliga, och till sist utvidga verksamhetsfältet.
Om vi vill göra anspråk på att handla enligt ett humanitärt förhållningssätt är detta vår skyldighet som parlamentsledamöter och det är parlamentets skyldighet.
Detta är utan tvekan en utmaning.
Det måste vara vår strävan att anta den utmaningen.
