# ID: svediakorp-gov458826
# author: Marcin Libicki, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 601
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag har läst detta betänkande med stort intresse eftersom det med all rätt lyfter fram ett antal väldigt speciella problem som rör kvinnors hälsa.
Det gläder mig att vårt intresse för frågor som dessa mycket väl kan härröra från den ärevördiga europeiska traditionen att måna om samhällets svagare medlemmar.
Det är i detta fall en fin tradition, där det finns alla skäl att uppmärksamma kvinnorna som den svagare halvan av mänskligheten.
Samtidigt måste vi emellertid fråga oss själva i vilken utsträckning många av de problem kvinnor i dag står inför har sitt ursprung i ej önskvärda förändringar i vår civilisation, en fördärvad familjemodell och negativa ideologier som sprids i kölvattnet av moderna föreställningar om gott och ont och om moral och omoral.
Männen arbetar kortare tid än någonsin och har i vissa medlemsstater rentav sett till att skaffa sig 35-timmarsvecka, vilket betyder att i stort sett ingenting blir gjort.
Om vi tar detta i beaktande, tillsammans med det faktum att även kvinnor måste jobba dessa 35 timmar i veckan och samtidigt sköta hem och familj, framstår det som uppenbart att kvinnornas lott verkligen har blivit hårdare.
Det leder oss osökt in på frågan om man inte bör skapa förutsättningar för att kvinnor ska kunna stanna hemma om de så vill, och ägna sig åt familjen i stället för att jobba så hårt som de ofta gör i dag.
Som jag ser det misslyckas detta betänkande med att lyfta fram de negativa effekterna av det stora antalet aborter, även om det mycket tydligt hävdas att kvinnor lider av ytterst allvarliga psykiska störningar.
Likaså påpekas att andelen alkohol- och narkotikamissbrukare bland kvinnor ökar.
Eva-Britt Svensson påpekar också att allt fler kvinnor begår självmord, vilket är högst beklagligt.
Den fråga som måste ställas är i vilken utsträckning detta orsakas av raserade familjemönster och familjemodeller och av sådant som effekterna av aborter och vissa preventivmedel.
Mina damer och herrar!
Vi bör trots allt välkomna att kvinnor i de flesta länder lever längre än män.
Det är emellertid olyckligt att skillnaden i förväntad livslängd minskar, något som ganska uppenbart har sin grund i de många problem som Svensson hänvisar till i sitt betänkande.
Jag måste tyvärr säga att det här betänkandet har en viss ideologisk slagsida.
Precis som Urszula Krupa noterade kan detta ses i punkt 21, där man helt i onödan talar om ” reproduktiv hälsa ” och med andra ord i förtäckta ordalag uppmanar kvinnor att göra abort.
Det förundrar mig att ideologiskt förvirrade feminister tittar fram ur buskarna vid snart sagt varenda debatt vi håller.
Vid debatter om aids och millenniemålen och vid debatten här i kammaren om jämställdhet mellan kvinnor och män var det alltid någon som ville flika in ett ” reproduktiv hälsa ”, eller med andra ord ett förtäckt stöd för aborter.
Detta är att ideologisera helt i onödan.
På samma sätt är sammanblandningen mellan patienter och kvinnor i hälsovården helt missriktat ideologiserande.
Lika tillgång till hälsovård för kvinnor och män är en sak, men hälsovårdens inre arbete är något helt annat.
Olyckligtvis är detta bara ännu ett exempel på de förvirrade feministidéer som vissa av kammarens ledamöter fortfarande behärskas av.
Det var med största tillfredsställelse jag i skäl D läste att folkhälsan i första hand påverkas av etiska och moraliska principer.
Jag hoppas att en god moralisk hälsa ska ligga till grund för bästa möjliga folkhälsa i Europa.
