# ID: svediakorp-gov458825
# author: Urszula Krupa, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 521
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag tvivlar inte på att Eva-Britt Svensson haft goda avsikter när hon utarbetat detta betänkande, men det verkar ha skett en ganska konstlad uppdelning av programmen utifrån kön.
Även om ett antal viktiga problem av såväl allmän som specifik karaktär lyfts fram i betänkandet gör den särskilda betoningen av vissa frågor att andra minst lika viktiga frågor diskrimineras, och det utan goda skäl.
Det är alltid enklare att behandla en sjukdom om man känner till orsaken.
Efter att ha studerat detta betänkande vill jag därför uppmärksamma ledamöterna på att diskriminering grundar sig på en brist på respekt för mänskliga rättigheter och etiska principer, och på den nuvarande epidemin av psykisk ohälsa.
Det är ett symptom på självupptagenhet, eller med andra ord behovet av att härska över andra och underkuva dem genom att manipulera dem för egna syften.
Att de flesta som arbetar inom sjukvården är kvinnor, ett problem som tas upp i betänkandet, beror inte på diskriminering.
Det är i stället något som är nödvändigt för patienterna, eftersom kvinnor av naturen är vårdande och mottagliga för patienternas behov.
Däremot kan löner som är alltför låga jämfört med kostnadsläget vara diskriminerande.
Ekonomiska villkor och liberala livsstilar leder till diskriminering av kvinnor med barn och diskriminering av familjer med moralisk resning.
Denna familjetyp är den enda som erbjuder en normal uppväxtmiljö och samvaro i en atmosfär av ömsesidig respekt och kärlek, och en familjemiljö av detta slag kräver lagens stöd och politiska åtgärder som värnar om familjen.
Samtidigt är raserandet av familjen en av orsakerna till sexuell promiskuitet, som är ytterligare en länk i kedjan när det gäller spridning av sexuellt överförbara sjukdomar, i synnerhet klamydia och hiv, som orsakar stort lidande, cancer och död.
Kvinnornas kamp för de privilegier och rättigheter som tillkommer dem får inte heller urarta till aggressiv och konfliktskapande rivalitet med männen.
Om författaren på allvar bryr sig om kvinnor som lider av psykisk ohälsa och missbruk, varför innehåller då punkt 21 öppen abortpropaganda?
Sådan propaganda åsidosätter traditionella normer och leder till förvirring och fördärv, precis som den frisinnade toleransen för avvikelser.
Även om det verkligen finns skillnader mellan mäns och kvinnors missbruk är det underliggande problemet alltid egofixering.
Det är alltid ett symptom på psykiska brister hos individen och på de psykiska besvär som på medicinskt språk brukar benämnas självdestruktiva beteenden.
Även våld är ett symptom på psykisk ohälsa.
Forskning på människor i homosexuella relationer visar att andelen män respektive kvinnor som använder våld ligger på cirka 50 procent.
Det bevisar att våldet inte är könsrelaterat.
Ur medicinsk synpunkt är förslaget om att förskriva läkemedel på könsspecifik grund helt missriktat, eftersom det är vedertaget bruk att anpassa doseringen till en patients kroppsvikt och ålder.
Alla skillnader i hur enskilda läkemedel måste förskrivas är avhängiga individuella skillnader och könshormoner, vilket innebär att det inte finns något som motiverar EU: s innovativa införande av genusskillnader i läkemedelsbehandlingen.
