# ID: svediakorp-gov458694
# author: Sajjad Karim (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 497
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag välkomnar den framgång som det ensidiga tillbakadragandet från Gaza och de fyra isolerade bosättningarna på norra Västbanken har inneburit.
Jag välkomnar också Ariel Sharons offentliga utfästelser att dessa steg utgör det första stadiet i den USA-ledda färdplanen på vägen till en tvåstatslösning.
Tillbakadragandet har också välkomnats av den muslimska världen som en första fas i en process.
Betydelsen av denna utveckling manifesterades förra veckan genom de första offentliga samtalen mellan utrikesministrarna i Israel och Pakistan.
Europeiska rådet under Förenade kungarikets ordförandeskap måste dra nytta av sitt särskilda förhållande till Förenta staterna för att få till stånd gemensamma ansträngningar för att utöka befintliga band med andra muslimska länder såsom Egypten, Jordanien och Turkiet, för att bara nämna några.
En politisk utveckling av det slaget kommer att ha enormt stor betydelse, inte bara för förbindelserna mellan dessa två stater utan också som en språngbräda för att normalisera förbindelserna mellan Israel och hela den muslimska och arabiska världen.
Detta kommer i högsta grad att främja vår egen handlingsplan för att öga mot öga möta terroristproblemet inom våra egna gränser.
Oroande budskap fortsätter dock att komma från Israel.
Så sent som i juli godkände Knesset exempelvis ändringsförslag 5 till lagen om civila rättskränkningar.
Lagändringen förbjuder palestinier att begära skadestånd för skador som åsamkats genom olaglig beskjutning från israeler.
Detta är ett uppenbart brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Under veckan bjuds ett sällsynt tillfälle att börja rätta till dessa orättvisor.
Allt detta förvärrar Israels hårdnackade motstånd mot det rådgivande yttrandet från Internationella domstolen i Haag av den 9 juli, där man riktade hård kritik mot den olagliga separationsbarriären i östra Jerusalem.
För övrigt kan man notera att barriären inte omnämndes av Förenade kungarikets ordförandeskap i.
Får jag påminna rådet om att Internationella domstolen i sitt yttrande menar att hela världssamfundet har skyldighet att avlägsna alla de hinder som byggandet av barriären innebär för det palestinska folkets möjligheter att utöva självbestämmande.
Fred kan inte uppnås utan rättvisa, och det är rättvisa för individen – de män, kvinnor och barn som lever med denna konflikt dagligen – som är nyckeln till varaktig fred.
Det är dessa individers rätt till självbestämmande som måste tryggas.
Som Israels huvudsakliga handelspartner har EU unika möjligheter att använda klausulen om mänskliga rättigheter i associeringsavtalet mellan EU och Israel och utöva påtryckningar på den israeliska regeringen att följa denna klausul, särskilt mot bakgrund av yttrandet från Internationella domstolen, men mer allmänt för att garantera att tillbakadragandet efterföljs av en trovärdig politisk process där ouppfyllda krav på rättvisa inom internationell humanitär rätt tillgodoses.
Sammanfattningsvis, om Europeiska rådet under Förenade kungarikets ordförandeskap ska kunna spela en viktig och konstruktiv roll i fredsprocessen måste det se till att frågor som gäller ekonomisk och politisk nytta inte tillåts ta överhanden över grundläggande rättigheter för ett folk som har lidit nog.
