# ID: svediakorp-gov458628
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 924
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
Även jag tackar er för kvaliteten på den debatt vi haft, som visar att rådet, parlamentet och kommissionen stärker sina föresatser att arbeta tillsammans.
Några av er har påpekat – Martin Schultz påpekade detta mycket kraftfullt, vilket även Enrique Barón Crespo gjorde – att vi ofta har haft långa och utdragna debatter om samma ämnen.
Det är mycket ofta fallet för vissa institutionella frågor.
Ni har rätt, herr Schulz: Vi införde verkligen bestämmelser i konstitutionsfördraget som skulle ha gjort det möjligt för oss att göra framsteg, men för närvarande är det inte möjligt att göra dessa framsteg.
Mina damer och herrar!
När vi reflekterar över Europas framtid och när vi tar upp säkerhet som ett prioriterat område för europeiska åtgärder måste vi lägga större vikt vid att vi måste skapa en mer solid och sammanhållen institutionell gemensam grund i Europa om vi menar allvar med att vilja minska den nationella rivaliteten.
Denna gemensamma grund finns inte i dagsläget.
Samtidigt förändras och utvecklas terrorismen och den gränsöverskridande brottsligheten tyvärr mycket snabbare än våra EU-institutioner.
Detta är ett problem vi måste lösa när våra medborgare kräver ett svar – EU: s politiska svar som många av er har lyft fram.
Hur bör vi agera nu?
Jag ska bara ta upp några av de förslag jag har hört och jag börjar med Elmar Broks: Färre nya lagar, färre nya lagstiftningsinitiativ och ett ökat genomförande av befintliga regler.
Detta är en princip som jag har blivit medveten om under mina sju första månader – inte så lång tid – av arbetet i kommissionen.
Många medlemsstater är allvarligt försenade med att genomföra de regler som redan finns, det förekommer fortfarande rivalitet mellan institutionerna, som de institutionella aktörerna gemensamt arbetar för att undanröja.
Därför har jag föreslagit en mekanism inom handlingsplanen för att ständigt övervaka genomförandet av befintliga regler och för att utvärdera om och i vilken utsträckning vi gör framsteg – och ni har godkänt detta förslag.
Dessutom kommer jag och kommissionens tjänsteavdelningar naturligtvis att åta oss att ge tekniskt stöd till de medlemsstater som efterfrågar det för att genomföra de befintliga reglerna om terrorism.
Mina damer och herrar!
Jag ska se till att återkomma till er regelbundet – en gång i halvåret – när det gäller genomförandemetoder och om huruvida de befintliga reglerna har genomförts på rätt sätt och av vem, men för att göra det behöver jag ert tydliga politiska, inte lagstiftningsmässiga, stöd.
Sist en avslutande tanke om Europas politiska strategi.
Hans-Gert Poettering och Jaime Mayor Oreja, bland andra, talade om ett i första hand politiskt svar.
Jag håller med helhjärtat och säger: Låt oss ta med det civila samhället i större utsträckning – de religiösa och civila gemenskaper som i hela Europa företräder denna stora verklighet som är vår verklighet – och låt oss arbeta med dem för att undanröja dessa djupt liggande rötter för terrorism och rekrytering av terrorister.
Något jag redan har nämnt för er och som jag kommer att nämna igen här i parlamentet är att vi öppet tänker be om deltagande och engagemang av de muslimska grupper som känner att de ingår i en gemenskap som samtidigt verkar i ett europeiskt sammanhang.
Vi kommer också att uppmana dem att göra en gest av ansvarstagande: I denna öppna dialog skulle vi vilja höra böner i moskéerna som ibland – allt oftare – innehåller ett klart och tydligt fördömande av alla handlingar som syftar till att förstöra människoliv.
Detta är den dialog och de gemensamma värderingar som vårt politiska agerande måste bygga på.
Kommissionen kommer också att bidra till den interna strategin för EU: s säkerhetsåtgärder.
Vi ska utarbeta ett meddelande till parlamentet och rådet för att tillsammans med er undersöka hur vi på bästa sätt ska få med de internationella aktörerna i denna verkligt universella utmaning som påverkar alla.
Vi kommer också att be om stöd – jag har hört några tal som gått ut på detta – och ett visst positivt bidrag från den stora sektorn av frivilligarbetare och icke-statliga organisationer för att underlätta för oss att upptäcka förflyttningar av medel och ekonomiska transaktioner.
Jag kan säga att jag personligen kommer att möta företrädare för icke-statliga organisationer, och innan vi har haft en grundlig diskussion kommer vi i Bryssel inte att utfärda något ensidigt beslutande dokument.
Vi ska vara återhållsamma och be om deras hjälp; insyn i finansiella transaktioner är verkligen ett av våra förebyggande vapen i kampen mot terrorismen.
En sista tanke: Jag har hört många av er – jag kommer särskilt ihåg er, herr Lambrinidis – nämna människornas och det civila samhällets behov av att inte känna sig utestängda från denna stora, gemensamma, politiska insats för att besegra terrorismen.
Om medborgarna känner sig utestängda från denna stora gemensamma utmaning kommer vi – kommissionen, parlamentet och rådet – att ha tappat den verkliga kontakten med källan till vår demokratiska legitimitet, det vill säga medborgarna.
Detta är en faktor, mina damer och herrar, som kan ligga till grund för den misstro och det avstånd som fick så många i Frankrike och Nederländerna att rösta nej; de kände sig utestängda och förbisprungna.
I kampen mot terrorism måste vi hålla dem nära oss.
