# ID: svediakorp-gov458627
# author: Charles Clarke, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 907
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi har haft en mycket bra debatt under förmiddagen.
Jag har inte möjlighet att svara på allting som har sagts utan vill helt enkelt ta upp fyra saker som parlamentet kan fundera på.
För det första välkomnar jag varmt stilen på debatten och hur den genomförts.
Jag uppskattar inläggen från Hans-Gert Poettering, Martin Schulz, Graham Watson och Jean-Marie Cavada, i synnerhet Jean-Marie Cavadas synpunkt att tiden är mogen för att de närmaste fyra månaderna arbeta tillsammans för att nå en överenskommelse om hur vi ska gå vidare.
Jag välkomnar de tecken på en lösning som det fanns bred enighet om i debatten i dag, och jag kan, på ministerrådets vägnar, säga att vi vill arbeta med er för att lösa dessa frågor på ett positivt sätt.
För det andra vill jag säga att debatten också har illustrerat riskerna och vissa politiska krafters vilja att infektera, skada och sprida desinformation om dessa svåra och problematiska frågor.
Jag syftar i synnerhet på inläggen från Philip Claeys, Nigel Farage, Mario Borghezio och Sajjad Karim – ett synnerligen okunnigt och oinitierat inlägg – och från Geoffrey Van Orden.
Det är mycket viktigt att vi, när vi för denna debatt, ser på korrekta fakta och diskuterar dem på ett riktigt sätt, för om vi inte löser dessa problem kommer andra att använda dem för sina egna syften.
För det tredje vill jag ta upp en mycket viktig principfråga.
Johannes Voggenhuber sa att vi måste försvara våra värderingar genom att jobba utifrån dem.
Jag instämmer helt.
För att undvika alla tvivel vill jag säga att jag absolut respekterar den rättsliga ramen och de rättigheter som behöver respekteras.
Jag ska ta ett exempel som har nämnts, polisens fruktansvärda, tragiska nedskjutning av Jean Charles de Menezes dagen efter bombdåden i London.
I Förenade kungarikets rättssystem har vi en oberoende kommission för klagomål mot polisen som kommer att undersöka alla aspekter och rapportera om arbetet offentligt, varefter slutsatser kommer att dras.
Polisen och säkerhetstjänsten har ansvar inför samhället som helhet, även när ett mycket tragiskt misstag har begåtts.
Det är vad som bör ske!
Det finns alltid en risk för misstag, och naturligtvis har parlamentet rätt att säga att vi måste försäkra oss om att ärendet granskas och ansvar utkrävs.
Jag menar emellertid – givetvis som talesman för den brittiska regeringen men också för rådet som helhet – att vi ansluter oss till en sådan rättslig ram och att den fruktansvärda nedskjutningen är en illustration av att just detta är möjligt.
Jag ska bara tillägga en sak.
Vi har haft självmordsbombare i vår stad, folk som är beredda att spränga sig själva i luften för att åstadkomma förstörelse genom terrorattacker.
Det är befogat att polisen överväger hur de kan hantera problemet.
Jag önskar att vi inte hade det problemet, att det inte fanns några självmordsbombare alls.
Jag önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och så försvann de.
Det kan jag inte – de finns.
Under de omständigheterna är det riktigt att vår polis och säkerhetstjänst funderar ordentligt på hur vi handskas med ett hot från den sidan, en fråga som måste granskas och diskuteras och hanteras inom den rättsliga ramen.
Men detta är vad parlamentets arbete bör handla om: att fråga efter det rätta förfarandet på detta område.
Därför säger jag: Ja, vi arbetar inom en rättslig ram.
Men jag säger också till min vän Graham Watson att de mänskliga rättigheterna är odelbara – det är sant – men vi måste också inse att det finns individer och organisationer som strävar efter att förgöra de mänskliga rättigheterna, och vi måste försvara oss mot dem, mot de människor som vill förgöra allas våra mänskliga rättigheter.
Detta är vår skyldighet när vi talar om dem.
Slutligen vill jag bemöta kritiken mot att jag inte tillräckligt tog upp frågan om sociala och politiska åtgärder i fråga om islam.
Jag accepterar den kritiken.
Den framfördes på ett bra sätt.
Stavros Lambrinidis, Jan Marinus Wiersma, Enrique Barón Crespo och Martine Roure – med sina synpunkter om rättvisa – har rätt allesammans.
Vi behöver en strategi för att ta itu med dessa frågor och föra dem framåt.
Vi behöver förstå islam – vi behöver vidta utbildningsåtgärder och sociala och politiska åtgärder för det.
Som Martine Roure sa behöver vi fokusera på rättvisan som grund.
Vi behöver säga att nihilism är en förvanskning av islam snarare än själva islam.
Som Jaime Mayor Oreja sa behöver vi förstå organisationernas roll på dessa områden.
Jag hinner inte ta upp de frågor om Irak som Francis Wurtz och Giovanni Claudio Fava tog upp.
Allt jag säger är att angreppen den 11 september ägde rum långt före situationen i Irak och att man måste beakta att grymma terroristdåd har begåtts under en längre tid.
Jag hoppas och tror att vi under detta ordförandeskap ska ta det avgörande steget för att få alla EU-institutioner – parlamentet, rådet och kommissionen – att höja kvaliteten på vårt arbete mot allvarlig och organiserad brottslighet och terrorism, och jag förbinder mig att arbeta i den riktningen.
