# ID: svediakorp-gov458625
# author: Herbert Reul (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 488
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Ingen i denna kammare tvivlar på att vi behöver vidta fler lämpliga åtgärder för att bekämpa terrorsim och kriminalitet.
Det som oroar mig allt mer är dock att beslutsfattarna på nationell och internationell nivå inte kan komma på något bättre när nya problem uppstår än att lösa dem med nya förordningar, nya direktiv och nya åtgärder.
Jag stöder politiken och att säkerhetstjänsten ska få nya möjligheter, men jag anser att det är mycket viktigt att visa att dessa nya åtgärder behövs.
Jag anser att det är viktigt att de befintliga åtgärderna ska vara effektiva – vilket de är.
Hur är det med samarbetet mellan medlemsstaterna?
Som några ledamöter nyss sa är det ändå detta som är det verkliga problemet för den inre säkerheten och kampen mot brottsligheten.
Vi har 25 rättssystem, inga av dem är harmoniserade, vårt datautbyte är otillräckligt och allt för lite information delas mellan säkerhetstjänsterna.
När vi har beslutat om åtgärder, vad gör vi sedan med dem?
Genomförs de – eller genomförs de inte – i varje medlemsstat?
Jag skulle verkligen vilja se en förteckning där det i detalj visas var bristerna i samarbetet finns, vad som har gjorts i fråga om dessa åtgärder och hur de genomförs och hur väl de befintliga institutionerna fungerar.
Det är den slags förteckning vi behöver om vi ska kunna avgöra vad som mer behövs.
Först då kommer jag – vi – att vara öppna för möjligheten att överväga nya instrument, men jag måste säga er, herr Clarke, herr rådsordförande, att ni måste visa att varje enskild åtgärd är nödvändig.
Det gör mig betänksam att parlamentet under ett års tid har begärt bevis på att åtgärderna för datalagring behövs och att det är först nu vi får konkreta exempel på varför de behövs; men de är ändå inga bevis, utan enskilda exempel på fall där de varit användbara.
Detta irriterar mig, och även om jag är tacksam för att vi åtminstone fick dessa exempel måste jag säga att de inte räcker.
Kommissionsledamot Franco Frattini slog huvudet på spiken när han nyss sa att om vi inför nya åtgärder måste det till att börja med klargöras att bara vissa slags uppgifter kommer att användas under en viss period och bara för vissa ändamål.
Det handlar inte om att säga ja eller nej till rubb och stubb, utan om att det är oerhört viktigt att se till att vi får en omdömesgill och proportionerlig metod.
Jag förväntar mig också att parlamentet – som kommissionsledamot Franco Frattini nyss sa att han vill ha med – tas på allvar.
I nuläget vill rådet inte ge parlamentet tillräckligt mycket att säga till om när det gäller datalagring, och det går bara inte.
