# ID: svediakorp-gov458611
# author: Elmar Brok (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot!
Vi vet att dagens terrorister opererar på internationell nivå.
Deras våld går över gränserna och orsakar en förstörelse som vi tidigare bara sett i krigstider.
Vi vet också att vi därför i teorin har en ny definition på säkerhet, som kombinerar inslag av intern och extern säkerhet, men vi måste också vara tydliga med att vi hittills uppenbarligen inte har lyckats föra samman intern och extern säkerhet på något konkret och effektivt sätt.
Det är också uppenbart att det under vissa omständigheter är bättre att vidta internationella åtgärder mot detta gränsöverskridande fenomen, till exempel när förövarna utbildas i land A, stationeras i land B och leds av människor i land C medan själva handlingen utförs i land D. Därför behöver vi ett gränsöverskridande samarbete.
Rådsordföranden nämnde själv ett antal exempel med grannländer där det behövdes ett närmare samarbete, och jag menar att detta närmare samarbete bör involvera dem som arbetar med intern och extern politik.
Det är viktigare att vi koncentrerar oss på detta än att vi fortsätter att dra åt tumskruvarna hemma och begränsar enskilda medborgares frihet.
Jan Marinus Wiersma hade rätt när han sa att samarbete och informationsutbyte mellan säkerhetstjänsterna är mycket viktigare än att trakassera enskilda medborgare i våra medlemsstater – det är också mer effektivt.
Det är också värt att notera att medlemsstaterna alltid samlas i rådet och gör vackra uttalanden efter en terrorattack, men ingenting blir egentligen gjort.
Detta gäller nästan alla medlemsstater.
Det är en imponerande lista där namngivna stater får stå vid skampålen och det är befogat att mitt eget land nämns, eftersom vi, som Ewa Klamt påpekade, inte har genomfört arresteringsordern.
Jag kan tillägga att vi i vår nationella lagstiftning inte heller har införlivat konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, eller protokollet av den 27 november 2003 om ändring av Europolkonventionen.
Vi har inte heller verkställt order om att frysa tillgångar eller bevis från 2003.
Inga sådana här listor kommer att ha någon effekt och därför uppmanar jag nationalstaterna att åtminstone göra den hemläxa de har kommit överens om och skaffa sig ett grepp om hur de ska hantera detta gränsöverskridande fenomen, i stället för att ständigt hålla nya tal för att rentvå sig efter en terrorattack och att det efteråt – som alltid – inte händer någonting.
De lurar allmänheten på det här sättet och vi bör göra klart att vi inte kommer att tolerera detta längre.
