# ID: svediakorp-gov458609
# author: Jan Marinus Wiersma (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 555
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Dagens debatt om de åtgärder vi gemensamt måste vidta för att bekämpa terrorism och terrorister betraktar jag som avgörande.
Jag uppskattar Charles Clarkes pragmatiska inställning och målmedvetenhet när han säger att vi borde kunna åstadkomma ett och annat under det halvår han är ordförande för rådet och har ansvar för dessa frågor.
Samtidigt uppskattar jag också i hög grad kommissionsledamotens anmärkningar om det sociala sammanhang vi har att göra med när det gäller islaminspirerad terrorsim.
Jag vill lägga till mina egna kommentarer om den till vissa delar politiska dimensionen av kampen mot terrorism, för det finns enligt min åsikt en viktig koppling mellan inrikes- och utrikespolitiken när det gäller terrorismen.
Det terrorhot vi står inför är ett perfekt exempel på att den yttre och den inre politiken är sammanflätade, inte bara i fysisk bemärkelse när individer och grupper kommer in i EU med terroravsikter, utan i ännu högre grad för att vi har att göra med nätverk och idéer som inte känner några gränser.
Dessa idéer handlar ofta uttryckligen om förhållandet mellan Europa, eller Väst, och resten av världen.
Dessutom brukar terrorister felaktigt rättfärdiga sig själva genom att hänvisa till sin religion, som också är en religion för många av våra medborgare, och detta skapar spänningar som i sin tur ställer oss inför en mycket svår och känslig uppgift.
Vi kan inte hantera dessa hot genom att bara vidta inhemska säkerhetsåtgärder.
Vi kommer därför också att behöva infoga dem i vår utrikespolitik, och det handlar om mer än bara samarbete med polis och säkerhetstjänster i tredjeland.
Vi måste också granska vårt förhållande till, och vår politik för, länderna i den islamiska världen.
Det är dags för en realism som skiljer sig från det som drivit vår politik hittills.
I många länder är det mycket mer sannolikt att korruption och vanstyre leder till radikalisering än att den bedrivna politiken gör det, och vi måste göra demokratisering och modernisering av styrelseskicket till prioriterade frågor i vår politik.
Även om vi delar denna målsättning med många amerikaner måste vi också undvika den radikala metod som förespråkas av många amerikaner, särskilt de nykonservativa, när det gäller demokratiseringen av Mellanöstern.
Det skulle vara nyttigt för EU att titta på exemplet med Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), om den organisation vi har utvecklat i Europa också skulle kunna fungera i Mellanöstern.
Bortsett från det är det oerhört viktigt att vi är konsekventa i vårt agerande både när det gäller de olika medlemsstaternas politik och vad vi säger och gör.
Om vi på så sätt kan bidra till att lösa problemen i den regionen skulle även förhållandet mellan de olika grupperingarna inom vår egen gemenskap förbättras.
Vår utrikespolitik skulle ge oss och den sansade muslimska majoriteten argument i diskussionen med de radikala elementen.
Vi måste översätta dialogen med länderna i den islamiska världen direkt till vår dialog med de muslimska grupperna i vårt eget samhälle.
Det är bara så vi kan isolera den lilla minoritet inom islam som tror att de kan uppnå något genom att använda extremt våld.
Vår utrikespolitik är en nödvändig del i vårt interna säkerhetspussel.
