# ID: svediakorp-gov458606
# author: Sophia in 't Veld (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr Frattini och herr Clarke!
EU måste erbjuda sina medborgare säkerhet, men verklig säkerhet och inte bara en falsk känsla av säkerhet.
Vi behöver inga stora uttalanden.
Vi har ett brådskande behov av handling.
Det behövs ett närmare samarbete och utbyte av information och ett fullständigt och snabbt genomförande av överenskomna åtgärder och det behövs inte bara mer datainsamling utan även ett mycket bättre användande av tillgänglig data.
Europol och Eurojust måste äntligen tillåtas att spela sina roller fullt ut i kampen mot brottslighet och terrorism.
Jag välkomnar Franco Frattinis sammanhängande bild av en lämplig avvägning mellan säkerhet och frihet och hans betoning av behovet av ett europeiskt samarbete för att uppnå större effektivitet.
Jag anser helt ärligt att detta är mer övertygande än ordförandeskapets ensidiga önskelista om tuffare åtgärder.
Medlemsstaterna hävdar att de vidtar dessa åtgärder för att skydda vår demokrati, men de gör det genom att kringgå den parlamentariska kontrollen, för den är hemskt obekväm.
Jag förkastar också bestämt alla förslag om att konventionen om de mänskliga rättigheterna ska urvattnas.
Jag anser att vi befinner oss på hal is.
Att tala om att få till stånd den rätta avvägningen är en sliten fras.
Ingen kommer att säga att de vill göra en felaktig avvägning, men det är ganska talande att ordförandeskapets dokument inte ens innehåller ett kapitel om de medborgerliga fri- och rättigheterna.
Låt oss inte glömma att människor inte är säkrare någon annanstans än i vårt öppna, fria och demokratiska samhälle.
Jag skulle vilja ta upp tre specifika frågor.
När det gäller passageraruppgifter insisterade Charles Clarke på rättsliga säkerhetsåtgärder mot missbruk, men vi vet alla att PNR-avtalet med Förenta staterna saknar just detta.
EU-medborgare har inga riktiga möjligheter att få upprättelse om det skulle förekomma misstag eller missbruk.
Flygförbudslistor är ett annat bekymmer.
På vilka grunder inkluderas människor på sådana listor?
Vem har tillgång till dessa listor?
Om någon finns med på en lista av fel orsaker, hur kan personen tas bort från listan?
Det står utom allt tvivel att bevarandet av uppgifter är till hjälp vid undersökningar och åtal, men behovet av övergripande övervakning har fortfarande inte bevisats på ett övertygande sätt.
Dessutom måste mycket mer göras på området för underrättelse med personkällor, det vill säga de gammaldags spionerna, i stället för att enbart fokusera på modern teknik, även om det är mer attraktivt.
