# ID: svediakorp-gov458595
# author: Hélène Flautre (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi ser ett växande och mycket oroande antal situationer runtom i världen där länder använder kampen mot terrorismen som argument för att försvara en politik som leder till att andra grupper utan terroristanknytning förtrycks eller till att de mest grundläggande rättigheterna kränks för personer som misstänks vara terrorister.
Det finns gott om exempel i Pakistan, Kina, Marocko, Saudiarabien, Tunisien, Jemen, Kenya och många andra länder.
Som FN: s särskilda representant Hina Jilani har påpekat finns ofta människorättsaktivister bland de första offren i kampen mot terrorism.
I Tunisien t.ex. antog regeringen en antiterroristlag 2003, en lag som påstås stödja de internationella åtgärderna i kampen mot terrorismen, men som i själva verket är ett angrepp på medborgarnas grundläggande rättigheter, fredlig verksamhet i det civila samhället, fackföreningar och politiska partier.
Vi vet också att Förenta staterna begår övergrepp i Guantánamobasen och Abu Ghraib, där hundratals icke-amerikaner hålls fängslade på obestämd tid, utan rättsliga förfaranden och med liten chans till rättegång.
Vi kan heller inte blunda för de mycket allvarliga anklagelser som internationella icke-statliga organisationer som Amnesty International riktar framför allt mot Förenta staterna, och enligt vilka flera personer som gripits som ett led i kampen mot terrorismen hålls fängslade på okänd plats.
Dessa anklagelser får stöd i officiella rapporter om situationen för de spökfångar som i hemlighet hålls internerade i fängelser och som flyttas runt för att inte upptäckas av Röda Korsets internationella kommitté.
Lika allvarliga är de anklagelser som icke-statliga organisationer som Human Rights Watch riktar mot flera EU-länder, däribland Nederländerna, Förenade kungariket, Tyskland, Österrike och Sverige, som inte tvekar att skicka tillbaka misstänkta terrorister till länder som Syrien, Egypten och Uzbekistan, där de löper stor risk att utsättas för tortyr eller misshandel.
Denna praxis strider mot internationella bestämmelser om respekt för de mänskliga rättigheterna, särskilt principen om ” non-refoulement ”.
EU: s medlemsstater är alltså inte bättre.
Vi ser även med oro på ett förslag till kommissionens rekommendation till medlemsstaterna om ideella organisationer, herr Frattini, i vars inledning det står att det finns belägg för att ideella organisationer har använts för att finansiera terrorism och annan kriminell verksamhet.
Denna slags generalisering och brist på nyansering i ett kommissionsdokument är särskilt oförlåtlig och oroande.
