# ID: svediakorp-gov458590
# author: Brian Crowley, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 724
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka rådets ordförande Charles Clarke och kommissionsledamot Franco Frattini för deras tal i dag.
Jag vill också att kammaren noterar min absoluta avsky och mitt fördömande av alla terroristhandlingar, och jag talar i egenskap av en person som kommer från Irland och som förstår terrorismens följder, hur den kan underminera inte bara rätten till liv, som är en verkligen grundläggande mänsklig rättighet, utan även statens makt, institutionernas makt och goda, fritänkande människors rätt att gå i opposition mot politiska rörelser och leva sina dagliga liv.
Vi kan alla ge personliga exempel och nämna olika tidpunkter då terroristhandlingar har upprört oss så till den grad att vi har velat agera enligt den gamla bibelregeln ” öga för öga, tand för tand ”.
Vi har vid dessa kristillfällen på många sätt haft tur eftersom många av våra ledare har lyckats behålla lugnet och vänta på underrättelseinformationen innan de har reagerat på hotet.
Vi måste även i dagens debatt behålla lugnet och inte ge efter för den trångsynta chauvinism som vissa människor uppmuntrar utan i stället fokusera på att skapa ett bättre EU, ett EU som består av nationalstater och där dessa nationalstater med sina egna demokratiskt valda regeringar bestämmer vad de vill samarbeta om, vad de kommer att göra och om de ska ha lagar, direktiv, ramavtal eller enbart bilaterala avtal.
Detta är själva kärnan i hur den demokratiska kontrollen bör fungera inom området med frihet och säkerhet.
För när vi bläddrar igenom historieböckerna från 1900-talet och 2000-talet är terrorismen och dess följder – och den mänskliga förödelse den orsakar – lika stora i dag som i början av 1900-talet.
Och likaså verkar samma misstag som gjordes av regeringarna i början av 1900-talet upprepas nu i början av 2000-talet.
När vi hör talas om att vi ska använda rättspraxis i det arbete som görs med hänsyn till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grunda oss på det bör vi alla naturligtvis bli uppmuntrade av att höra att våra lagar och vår politik kommer att vägledas av dessa principer.
Men samtidigt verkar det praktiska resultatet av dessa ord ibland underminera de verkligt fundamentala grundsatserna i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Det händer alltför ofta att de speciallagar och nya lagar som vi inför som en reaktion på denna typ av nödsituationer eller omständigheter blir kvar efter att nödsituationen har lösts och att de därför kan tillämpas om och om igen.
Naturligtvis måste vi samarbeta.
Naturligtvis måste vi ge våra säkerhetstjänster de verktyg som krävs för att de ska kunna förebygga terrorism och gripa terrorismens gärningsmän, dem som finansierar terrorismen och dem som är inblandade i annan typ av brottslighet, vare sig det handlar om narkotikahandel, penningtvätt eller människohandel.
Vi har sett det fasansfulla att människor dör inne i containerlastbilar i hamnar runt om i EU.
Vi har sett det fasansfulla att människor dör ombord på båtar i ett försök att ta sig in i EU, därför att människosmugglarna har kränkt deras mänskliga rättigheter.
Låt mig snabbt tillägga att jag inte tillhör dem som säger att alla regeringar har fel och att alla oppositionsgrupper eller alla icke-statliga grupper har rätt.
Man måste göra en avvägning mellan individens rättigheter och det allmännas bästa.
Vi måste propagera för en ny värld, en värld som erkänner dessa grundläggande fri- och rättigheter: rätten till liv, rätten till frihet, rätten till säkerhet.
Med alla dessa rättigheter följer ett ansvar.
Vi ingår ett socialt avtal med våra regeringar.
Vi avsäger oss vissa av våra egna individuella fri- och rättigheter till förmån för det allmännas bästa för att försäkra oss om att vår värld, våra länder och våra städer är bättre och säkrare platser.
Men när vi ger bort dessa individuella fri- och rättigheter förväntar vi oss också samma ansvar från dem som sitter vid makten.
Vi förväntar oss samma ansvar från dem som leder våra säkerhetsstyrkor att inte missbruka denna rättighet och det uppdrag vi har gett dem.
Det allmännas bästa som statsmakten tjänar är bara så starkt som den övertygelse medborgarna har att deras rättigheter skyddas och att deras skyldigheter är tydliga.
