# ID: svediakorp-gov458588
# author: Francis Wurtz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 769
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Ingen av oss här underskattar terrorhotets allvar, ingen av oss har glömt eller försökt glömma de fruktansvärda och fasansfulla bilderna från New York, Bali, Casablanca, Madrid, London och Sharm el-Sheikh.
Vi vet alla att vi måste stärka det polisiära och rättsliga samarbetet för att krossa dessa kriminella nätverk.
Vi – kommissionen, rådet och parlamentet, däribland givetvis vår grupp – är helt eniga om detta.
Men detta samförstånd upphör där upptrappningen av säkerheten och urholkningen av de medborgerliga rättigheterna börjar.
Jag ska återkomma till det alldeles strax.
Jag vill tillägga att vi inte heller tycker om denna typ av överdrivet gemensamt västerländskt samvete, som hindrar oss från att se de förfärliga bristerna i våra egna system.
Jag vill säga några ord om detta.
Vi kan slutligen heller inte göra som de som vägrar att på allvar fundera över orsakerna till det hot vi bekämpar.
Jag börjar med upptrappningen av säkerheten och urholkningen av de medborgerliga rättigheterna.
Vad som helst verkar accepteras om det handlar om att bekämpa terrorismen.
Vi fick ett nytt bevis för denna risk efter den tragedi som inträffade i London.
Policyn att skjuta för att döda, som förordades av den internationella organisationen för polischefer (IACP, International Association of Chiefs of Police) och som anammades i vissa medlemsstater, ledde till värsta tänkbara scenario i somras, då en oskyldig person dödades.
Vi anser att detta är en metod som inte hör hemma i ett rättssamhälle, oavsett omständigheterna.
Ändamålet helgar inte medlen.
Det är därför begreppet krig mot terrorismen framstår som så farligt för oss.
Mot denna bakgrund kommer vi att mycket noggrant undersöka innehållet i det nya förslaget till direktiv om bevarande av uppgifter.
Parlamentet har haft en tydlig ståndpunkt om detta, och den måste respekteras.
EU: s motto får inte i praktiken bli ” övervaka, misstänka och förtrycka ”.
Min kollega Giusto Catania kommer att gå närmare in på detta under debatten.
Sedan vill jag ta upp det eviga tjatet om våra värden och västerländska värderingar.
Vare sig vi vill det eller ej bidrar detta till att befästa tanken att världen består av ” vi ” och ” de ”, och att ” vi ” är utgångspunkten och ” de ” källan till alla problem.
Vi minns alla fortfarande Silvio Berlusconis förfärliga ord efter attacken på World Trade Center.
Han sa att vi måste vara medvetna om vår civilisations överlägsenhet.
Kommissionsledamot Frattinis ton nyss var helt annorlunda, vilket är bra eftersom västerländsk etnocentrism gör oss blinda för den orättvisa, det förtryck och den förödmjukelse som sprids över världen i västerlandets namn, från Jenin till Abu Ghraib och Falluja, och från Groznyj till Guantánamobukten.
Plötsligt studsar denna blindhet tillbaka till oss som en bumerang.
Detta för mig in på den tredje punkt där vi är oeniga, framför allt med det brittiska ordförandeskapet, som vägrar att lyssna på alla som säger sanningen, trots att denna blir allt mer uppenbar, nämligen att kriget i Irak, som officiellt har rättfärdigats med kriget mot terrorism, i praktiken ger upphov till en aldrig sinande ström av terrorister.
Till och med självaste RIIA (Royal Institute for International Affairs) läxades upp i skarpa ordalag av Jack Straw efter att ha uttryckt sig mycket tydligt om detta.
Han sa att det är dags att sluta finna ursäkter för terrorismen.
Om man finner ursäkter för terrorister när man fördömer detta krig bör Jack Straw komma ihåg att han finner sådana medbrottslingar till terrorismen i själva hjärtat av rådet.
Hans nya spanska kollega Miguel Ángel Moratinos t.ex., som är väl förtrogen med Mellanöstern, sa efter attackerna i Madrid och jag citerar: ” den amerikanska administrationens och övriga västländers strategi har misslyckats på ett förödande sätt ”.
Romano Prodi själv, som har blivit mer klarsynt sedan han lämnade kommissionen, uttalade sig förra året om konflikten i Irak för tidningen, då han sa och jag citerar: ” terrorismen, som skulle ha stoppats genom detta krig, är oändligt mycket starkare i dag ”.
Dessa frågor – respekten för frihet, dialog mellan olika kulturer och förkastande av krig – måste vi kunna diskutera öppet och dra riktiga slutsatser utifrån.
Då kommer en rättvis kamp mot terrorismen att ena oss alla och bli mycket framgångsrik.
